Atlus mest välpolerade demonbesvärjelse ännu. Shin Megami Tensei V: Vengeance tar detbästa från originalet och förvandlar det till något riktigt speciellt.
När jag första gången spelade Shin Megami Tensei V på Switch för några år sedan, var jagimponerad men också frustrerad. Här fanns ett fantastiskt spel gömt under tekniskabegränsningar och märkliga designval. Nu när Atlus släpper Shin Megami Tensei V:Vengeance på alla plattformar, med en helt ny storyline och otaliga förbättringar, inser jagatt det här är spelet jag egentligen ville ha från början.
Redan från start ställs jag inför ett avgörande val: ska jag ta den mystiska flickans hand eller inte?Det här är ingen meningslös gimmick – beslutet avgör om jag spelar den ursprungliga ”Canon ofCreation” eller den helt nya ”Canon of Vengeance”. Efter att ha kört igenom båda banorna kan jagslå fast att Vengeance-varianten är det klart bättre valet, särskilt för nya spelare.
Demonernas hämnd
Canon of Vengeance introducerar Yoko Hiromine, en gåtfull karaktär som inte bara står vid sidanom och kommenterar händelser, utan aktivt deltar i äventyret från första stund. Till skillnad frånmånga andra Atlus-uppföljare där nya karaktärer känns pådyvlade, känns Yoko som en naturlig delav berättelsen. Hon åcompanjeras av Qadistu – fyra kvinnliga demoner ledda av Lilith själv, som villhämnas på skapelsen och återställa kaos i världen.
Det här ger historien en helt annan riktning än originalets rätt så trubbiga ”änglar mot demoner”-tema. Plötsligt finns det fler nyanser, mer komplexa karaktärsmotivationer och framför allt mer attbry sig om. Yoko och hennes sällskap går med i festen som spelarbara karaktärer, vilket görstriderna mycket mer varierade och intressanta än att bara ha AI-styrda demoner vid sin sida.
Något som verkligen imponerar är hur smidigt Atlus har integrerat den nya storylinen. De förstatimmarna är i stort sett identiska mellan de två banorna, men när historien väl förgrenar sig blir skillnaderna dramatiska. Canon of Vengeance leder till helt nya områden, inklusive en förstördversion av Shinjuku och en massiv underjordisk dungeon vid namn Shakan. Det är inte bara flertimmar av content – det är genuint annorlunda content som motiverar en ny genomspelning ävenför veteraner.
Slutligen ett komplett spel
Men det är inte bara berättelsen som fått sig en rejäl uppgradering. Vengeance kommer med över50 förbättringar och nya funktioner som gör originalspelet mindre frustrerande. Nu kan jag sparavarsomhelst istället för att behöva springa till specifika leylines. Svårighetsgraden skalar bättre, såjag slipper plötsligt stöta på demoner som är 20 nivåer starkare än mig bara för att jag vågadeutforska fel håll.
Demonrekrytering känns också mycket mer tillfredsställande. Istället för att bara kolla på medanmina AI-kompisar står och gör ingenting, kan jag nu hänga med Yoko och Qadistu-medlemmarna i”Demon Haunts” – små viloplaster där vi kan prata, ge presenter och stärka våra band. Det låterkanske flummigt, men dessa interaktioner ger faktiskt värdefulla statboosts och gör att manverkligen bryr sig om sina demonkompisar.
Stridsystemet har också fått några smarta tillägg. Nya ”Innate Skills” låter demoner bidra medpassiva förmågor även när de inte är aktiva, medan ”Group Skills” belönar spelaren för att sättasamman specifika demonkombinationer. Det här lägger ett extra lager av strategi på det redandjupa Press Turn-systemet utan att göra det överkomplext.
Tekniska underverk (äntligen)
På PlayStation 5 är skillnaden mot Switch-versionen som natt och dag. Spelet ser inte bara snyggareut med sina 4K-texturer och 60fps, utan laddtiderna har också förkortats drastiskt. Att navigeragenom Tokyo-ruinerna känns äntligen så smidigt som det alltid borde ha varit. De nya ”MagatsuhiRails” – energiskenor som fungerar som snabbtransport mellan områden – gör utforskningenbetydligt mindre slitsam än tidigare.
Ljuddesignen förtjänar också en extra eloge. Kompositören Ryota Kozuka har skapat några heltfantastiska nya låtar för Vengeance-innehållet, särskilt boss-teman för Qadistu-medlemmarna sommixen mystisk skönhet med rå kraft på ett sätt som får mig att vilja lyssna på dem även utanförspelet.
Det enda jag kan klaga på är att vissa områden från originalet fortfarande känns lite tomma jämförtmed de nya Vengeance-exklusiva platserna. Men det här är en liten detalj i ett annars mycketvälgjort paket.
Äntligen det SMT V vi förtjänade
Shin Megami Tensei V: Vengeance är inte bara en förbättrad version – det är spelet som originaletalltid borde ha varit. Med sin nya storyline, tekniska uppgraderingar och smartagameplayförändringar har Atlus skapat det mest kompletta JRPG-äventyret på flera år. Förveteraner erbjuder Canon of Vengeance tillräckligt med nytt material för att motivera en återbesök,medan nybörjare får den absolut bästa introduktionen till SMT-serien någonsin.
Efter 80+ timmar med båda storylines kan jag säga att det här äntligen är det Shin Megami Tensei Vsom lever upp till all hype. Demonbesvärjning har aldrig varit roligare.
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
