BLUE PRINCE blandar det bästa från pussellösa och roguelike-genrerna.
Blue Prince är ett spel som på papperet låter som ett totalt mardrömsrecept. Att mixakomplexa pussel med slumpmässiga roguelike-element borde vara som att försöka få oljaoch vatten att fungera tillsammans. Men efter över 40 timmar i familjen Sinclairs mystiskaherrgård på Mt. Holly kan jag bara konstatera att utvecklarstudion Dogubomb har lyckatsskapa årets mest förbryllande mästerverk.
När jag för första gången kliver in i entrén till Mt. Holly och läser testamentet från min avlidnefarfarbror, fattar jag ingenting. Uppgiften verkar simpel nog: hitta det 46:e rummet i en herrgårdsom bara ska ha 45 rum. Men redan efter första dagen inser jag att detta kommer bli en lång, långresa.
Spelet fungerar som en hybrid mellan ett pussellösa-äventyr och en roguelike. Varje dag börjar jagom från början med en tom ritning över herrgården. När jag går genom en dörr får jag välja mellantre slumpmässigt utvalda rum att ”drafta” – precis som i ett kortspel. Varje rum har olika antalutgångar, kostar olika mycket resurser och innehåller helt unika pussel och ledtrådar.
Arkitektonisk galenskap
Det genialiska med Blue Prince är hur det får mig att känna mig som både en arkitekt och endetektiv samtidigt. Under de första timmarna bygger jag bara rum på måfå, utan att förståsystemet. Men snart inser jag att varje val är viktigt. Ska jag satsa på det dyra biblioteket somkanske innehåller en viktig ledtråd, eller välja den säkra korridoren som för mig närmare mitt mål?
Efter några dagar börjar jag föra anteckningar. Efter 20 dagar har mitt anteckningsblock exploderatmed koder, diagram och teorier som skulle få vilken konspirationsteoretiker som helst att bliavundsjuk. Spelet belönar pedantisk uppmärksamhet på ett sätt som påminner om The Witness,men med den där oemotståndliga ”bara en körning till”-känslan från bästa roguelike-spelen.
Miljödesignen är ljuvlig att titta på, med en minimalistisk stil som får varje rum att kännas bådemystiskt och inbjudande. Ljussättningen är särskilt imponerande – när jag draftar musikrummet fårjag en vacker pianomelodie, och när jag hittar trädgården sjunger fåglarna. Dessa små detaljer göratt herrgården känns levande trots att den tekniskt sett byggs upp från scratch varje dag.
Pussel inom pussel inom pussel
Det som verkligen får mitt hjärta att slå snabbare är hur Blue Prince hanterar sina mysterier. Vissapussel är enkla engångsaffärer – tryck på rätt knappar i rätt ordning och få din belöning. Men deriktiga guldkornen är de mysterier som sträcker sig över hela spelet. Jag kan hitta en kod på dag 3,men först på dag 25 förstå vad den används till. Eller tvärtom – lösa ett pussel genom ren tur ochförst senare läsa instruktionerna som förklarar exakt vad jag gjorde.
Detta kan ibland kännas frustrerande när jag vet att jag bara behöver ett specifikt rum eller föremålför att lösa ett mysterium, men RNG-gudarna vägrar samarbeta. Men här visar spelet sin klassgenom att alltid erbjuda alternativa vägar framåt. Fastnar jag på ett pussel kan jag alltid börja jobbapå ett annat – och kunskapen jag samlar går aldrig förlorad.
Utvecklaren Tonda Ros har spenderat åtta år på att finslipa denna upplevelse, och det märks i varjedetalj. Det finns permanenta uppgraderingar som gör kommande körningar smidigare, rum där jagkan förvara föremål mellan dagar, och ledtrådar som dyker upp på flera ställen så att jag aldrigfastnar helt.
En perfekt storm av genrer
Vad som gör Blue Prince så speciellt är hur det lyckas göra roguelike-elementen till en naturlig delav mysterielösandet istället för ett hinder. Ja, ibland gör slumpen att jag inte får de rum jag vill ha.Men oftast upptäcker jag då något helt annat som för historien framåt på ett oväntat sätt.
Berättelsen själv är fängslande utan att vara påträngande. Genom brev, anteckningar ochmiljöberättande pusslas en familjesaga ihop som är lika komplex som herrgården själv. Jag vill inte spoila något, men när jag äntligen nådde det eftertraktade rum 46 efter 67 dagar var det barabörjan på en ännu större gåta.
Det enda jag kan klaga på är att spelet saknar möjlighet att spara mitt under en körning, vilketinnebär att jag ibland förlorar timmar av progress om jag måste avbryta hastigt. Men med Xbox:sQuick Resume-funktion är detta mer ett mindre irritationsmoment än en riktig dealbreaker.
Efter att ha rullat eftertexterna kan jag bara konstatera att Blue Prince är årets mest originellaspelupplevelse. Det är en riktig hjärnvridare som kommer att få dig att drömma om hemliga rumoch mystiska koder. Om du älskar pussel, mysterier eller bara vill uppleva något helt unikt, tvekainte. Bara se till att ha anteckningsblock redo – du kommer att behöva det.
Det här är speldesign på riktigt hög nivå, och jag tror vi kommer se många försök att kopiera BluePrince under kommande år. Men få kommer nå upp till detta mästerverk.
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
