Som spelrecensent har man sällan lyxen att kunna se tillbaka på sina bedömningar med flera årsperspektiv. Men ibland ger tiden oss värdefulla insikter om hur ett spel verkligen står sig – inte baravid lansering, utan i relation till vad som kom efter.
När jag granskade Darksiders III i november 2018 skrev jag att det ”menar väl men anländer försent för att verkligen kännas relevant.” Idag, sju år senare, inser jag att denna bedömning var båderätt och fel på samma gång.
Den ursprungliga recensionen (2018)
Darksiders III menar väl men anländer för sent för att verkligen kännas relevant.Vi skriver 2018 i kalendern och spelbranschen har förändrats. Utgivare som Electronic Arts och Ubisoft satsar antingen på stora produktioner eller indieinspirerade chansningar, men nästan aldrig på något mittemellan. Med Darksiders III har dock THQ Nordic hittat tillbaka till den mytomspunna mittfåran.
Darksiders III är inte ett spel som imponerar på ytan. Det känns som att det borde ha släppts tvåår efter Darksiders II istället för sex, och även då skulle framstegen ha varit blygsamma.Darksiders III är en uppföljare som valt att skala bort istället för att lägga till, möjligtvis som ettdirekt resultat av den tumultartade resa spelet säkert haft bakom kulisserna, vilket gör att denöverraskande uppstickaren plötsligt känns förutsägbar och lite grådaskig.
De Texas-baserade utvecklarna Gunfire Games består till stora delar av veteraner från VigilGames, den ursprungliga Darksiders-studion som plötsligt lades ner i samband med THQ:sundergång i början av 2013. Ändå känns Darksiders III mer som ett Halo 4 istället för ett Halo 3,en produkt som först och främst vill bevisa att serien befinner i sig trygga händer istället för att
höja upplevelsen till nästa nivå. Gunfire Games är mer intresserade av att försöka blidka fansenän att ge dem något som de ännu inte vet att de vill ha.
Dark Souls x Metroid
Med det sagt är Darksiders III inte utan förtjänster. Jag må vara ett stort fan av Darksiders II, mentill och med jag tyckte att lootmanin i det spelet gick till överdrift, så det är skönt att enbartbehöva uppgradera befintlig utrustning den här gången, istället för att ständigt byta ut den.
Någonstans där ute springer 2B omkring med 9S. Hör hon oss månne om vi ropar?
Darksiders III har även funnit nya inspirationskällor. Den The Legend of Zelda-doftandeproblemlösningen har tonats ner rejält (även om den fortfarande finns kvar) och i dess ställefinner vi en Dark Souls– och Metroid-doftande sammankopplad värld, komplett medupplåsningsbara genvägar och passager som kräver specialutrustning för att forceras. Även svårighetsgraden har skruvats upp rejält (nästan vilka dussinfiender som helst kan ta livet av digom du är oförsiktig) vilket ofta leder till att man måste spela om samma partier flera gånger,speciellt när det vankas bosstrider eller större fiender.
Den här gången spelar vi som Fury, den mest temperamentsfulla av de fyra apokalypsryttarna.Hon får i uppdrag att dräpa de sju dödssynderna, som alla befinner sig på det numera demon-och änglabelägrade jordklotet efter apokalypsens utbrott. Hon är vresig som få och väldigt kort itonen, men tids nog lugnar hon ner sig, speciellt när hon märker att hennes uppdrag inte är fulltlika simpelt som det till en början verkade. Verkligt intressant blir hon dock aldrig, men väl enfungerande avatar för spelarens våldsfyllda upptåg.
Daterat
Tekniskt är grafiken föga imponerande, men estetiskt finns här en och annan höjdpunkt i form avstorslagna vyer och några komiskt groteska karaktärer, även om serietecknaren Joe Mardureirainte längre är inblandad i produktionen. De stämningsfulla och utomvärldsliga miljöerna frånDarksiders II är dock till stora delar ett minne blott, och jag tvivlar rätt starkt på att jag faktisktkommer minnas specifika lokaler från det här spelet om några år.
Lägg till några enstaka men väldigt specifika kontrollproblem (ibland känns det fullständigtomöjligt att svinga sig över avgrunder med Furys piska) och Darksiders III blir ett spel somväldigt sällan når föregångarnas toppar. Det kan förvisso fortfarande stå rakryggat jämte sinaäldre bröder – och stundtals blir jag lika överraskad och glad som i Dark Souls när jag plötsligthittar bakvägar till områden jag redan utforskat – men det känns aldrig särskilt relevant ellerfräscht, precis som om någon skulle ha plockat spelet rakt ur 2014 med minimala förändringar.Och det håller inte riktigt.”
Perspektiv från 2025: Varför jag hade fel
Sju år senare ser jag Darksiders III i ett helt annat ljus. Det jag då beskrev som ”mittfåra” och”irrelevant” har visat sig vara precis vad branschen behövde – och fortsätter att behöva.
Faktum är att spelarna idag, med 76% positiva recensioner på Steam, verkar uppskatta speletstillbakahållsamhet. Den mer fokuserade ansatsen som jag kritiserade som ”simpel” har, ironiskt nog, gjort spelet till en pärla i en bransch som blivit alltmer överlastad med content och mikrohållning avspelarnas uppmärksamhet.
När THQ Nordic släppte Darksiders Genesis år efter, beviljades spelet generellt sett positivarecensioner trots att det var ännu mer av en departure från originalformeln. Som en recensionuttryckte det: ”Genesis är bättre än några av huvudspelen” – något som skulle ha varit otänkbart attsäga 2018. Det visar att Darksiders III:s konservativa approach faktiskt var vad serien behövde för attöverleva.
Vad tiden lärt oss
Action-adventure-genren har 2025 blivit dominerad av gigantiska öppna världar som Assassin’sCreed Shadows, Indiana Jones and the Great Circle, och Kingdom Come Deliverance 2. I dennamiljö framstår Darksiders III:s smalare fokus som nästintill revolutionärt. Spelet vågar vara ”bara” 15-20 timmar långt och erbjuder en sammanhängande värld utan att kräva 100+ timmar av spelarensliv.
Det faktum att THQ Nordic under 2024 officiellt meddelade att en ny Darksiders-titel är underutveckling bevisar att min 2018-bedömning om seriens relevans var förhastad. Serien lever, och detdelvis tack vare att Darksiders III vågade vara just det jag kritiserade – ett spel som prioriteradekvalitet framför kvantitet.
En ärlig reevaluering
Darksiders III var inte det spel jag ville ha 2018, men det var kanske det spel vi behövde. Där jag sågstagnation ser jag nu mognad. Där jag såg kompromisser ser jag nu fokus. Spelets tightastridsystem och metodiska gameplay har visat sig vara mer hållbart än många av de överdrivetambitiösa action-adventure-spelen som släpptes samma period.
Som chefredaktör för en speltidning idag måste jag erkänna: ibland tar det tid för ett spel att hittasin plats i historien. Darksiders III kanske inte revolutionerade genren, men det påminde oss om vadsom gör den bra i första taget – och det var kanske precis vad vi behövde höra.
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
