När Hitman 2 släpptes i november 2018 tänkte vi att det var en solid uppföljare som levererade merav det som gjorde föregångaren så bra. Idag, i mitten av 2025, från ett tidsperspektiv, håller speletverkligen måttet. Faktum är att Hitman 2 nu betraktas som höjdpunkten i den moderna World ofAssassination-trilogin – bättre än både sin föregångare och efterföljaren Hitman 3.
Den ursprungliga recensionen
Utan ett hår på huvudet men med ständig tillgång till en pianotråd, levererar Hitman 2väldesignad död från skuggorna.
Episodformatet som föregångaren distribuerades i, och som verkar ha förespråkats av dåvarandeutgivaren Square Enix, splittrade såväl spelet som spelarbasen. När Io Interactive själva får väljaså kommer morden i snabbare takt och med uppbackning från WB ror de hem det hela galant.
Ständigt lika välrakade Agent 47 och hans kontakt Diana nystar i den hemlighetsfullaorganisationen Providence och deras koppling till 47:ans förflutna på barnhemmet/laboratoriet iRumänien. Io Interactive har sparat in några danska kronor på att låta mellansekvenser varastatiska scener snarare än föregångarens påkostade filmsnuttar, men detta fungerar för detmesta effektivt. Storyns primära mål är ändå att slussa den hårlöse hämnaren på en dödligoddysé i allsköns vackra miljöer runt jorden och detta syfte uppfylls med bravur.
Olycksfall
47:ans uppdrag har – sedan åtminstone 12 år gamla Blood Money – involverat mer eller mindrescriptade sekvenser där spelet börjat likna ett peka-klicka-äventyr snarare än ett actionspel.Redan då kunde man exempelvis byta ut en pistolattrapp i rekvisitarummet mot den äkta varanoch låta en operasångare bli avrättad på scen av en intet ont anande kollega. Sådana sekvenserkräver planering och lite smygande, men handlar främst om att tänka som speldesignern ochgöra rätt saker vid rätt tidpunkt. Hitman 2 rekommenderar ofta spelaren att följa ”story missions” – samma sorts guidade händelsekedjor av kartmarkörer och deluppdrag som fanns iföregångaren. Dessa bjuder ofta in till lagom utmanande problemlösning men tangerar i värstafall att bli som att spela ett äventyrsspel med inbyggd walkthrough.
Detta är ett annorlunda sätt att spela gentemot den mer mekaniska gameplay loop:en menkommer ibland i vägen för den rena simuleringen. I Hitman-serien har det ofta varit lätt att missahela grejen. Spelaren kunde smyga runt på fel postadress medan dödsviktiga händelserinträffade någon helt annanstans. I 2016 års Hitman – och kanske än mer i uppföljaren – villHitman 2 att du ska uppmärksamma rätt saker. Vid flera tillfällen blir det alltför genomskinligt attdialoger och händelsekedjor sätts igång på grund av spelarens blotta närvaro. Detta ärförmodligen ett måste med tanke på hur massivt stora miljöerna blivit. Men den här kontrollenunder huven motverkar också den största charmen med serien, det vill säga känslan av att varaskiftnyckeln som slängs in i ett välsmort maskineri, som hade fungerat perfekt om man själv intevarit där och stökat. Det är ändå en voyeuristisk lek att bevittna varje enskild npc och derasrelativt enahanda och repetitiva existens, för att sedan störa ordningen från skuggorna.
Helhetstänk
Io interactive har lämnat episodformatet därhän, men behåller samtidigt lite av ”games as aservice”-tänket med tillägg, expansioner och events. Elusive targets (tidsbegränsade uppdragsom bara kan spelas en enda gång per spelare) är tillbaka men i skrivande stund är förstamåltavlan Sean Bean ännu inte upplåst. Att skapa egna kontrakt fungerar som i föregångarenoch det kontinuerliga upplåsandet av nya vapen och verktyg hjälper till att få hela paketet attkännas som en riktigt mångsidig helhetsupplevelse.
Hitman 2 är en direkt uppgradering av föregångaren. Allt det som gjorde 2016 årslönnmördarepos så lätt att tycka om finns kvar, med ett antal valbara tillägg som görupplevelsen än enklare att skräddarsy. Manuset är ofta underfundigt, platserna är bedårandevackra och mekaniken tillåter allt från de mest kliniska framgångar till de nedrigaste fadäser.Uppdragen och tillvägagångssätten som erbjuds är tillräckligt mångsidiga för att pocka påständiga omspelningar och förfinande av taktik. All onödig utfyllnad har fått ge plats åt minutiöstdesignade lekplatser och de mindre charmanta förändringarna, såsom sättet vissa händelser väntar in spelaren snarare än att ha sin egen gång, kommer inte i vägen för att göra Hitman 2 tillen riktigt maffig upplevelse.
Reflektion från 2025
Det som slog oss då: Vi såg Hitman 2 som en solid men trygg uppföljare – mer av det goda, menutan revolutionerande förändringar. Vi uppskattade att episodformatet försvunnit och att IOInteractive äntligen fick kreativ frihet under Warner Bros.
Det vi inte förutspådde: Att just denna titel skulle komma att betraktas som seriens modernamästerverk. På Reddit och i olika omröstningar väljer spelare Hitman 2 eller Hitman 1 som de bästaoch Hitman 3 sist. Hitman 2:s banor är, enligt spelare, mycket bättre. Mumbai-, Miami- eller Isle ofSgail-banorna anses vara de bästa i serien.
Vad som gjort spelet tidlöst:
Bandesignen som guldstandard: Mumbai tar Miamis sammanblandning av områden ochkombinerar det med Santa Fortunas känsla av skala för att skapa Hitman 2:s perfektalönnmördarens lekplats. Mumbai-banan i synnerhet har kommit att betraktas som en absolutmästerverk av en bana, där spelare kan navigera mellan Bollywood-studior, täta slumområden ochskyskrapor i en levande miljö som känns äkta.
Den perfekta balansen: Hitman 2 hittade den optimala balansen mellan guidning och frihet. DärHitman 3 senare skulle kritiseras för att vara ”minimum viable product” med bara 6 små uppdrag, 2av vilka är patetiskt korta, levererade Hitman 2 sex fullstora, komplexa miljöer plus expansioner.
Tekniska förbättringar som höll: Hitman 2 förbättrade mycket av spelmekaniken för Hitman 1-platserna. När jag säger mycket menar jag mycket bättre spelupplevelse. Förbättringar sommöjligheten att gömma sig i folkmassor, fungerende speglar där NPCs kunde se dig, och bättresmygmekanik har alla blivit standardfunktioner.
Varför Hitman 3 inte tog över tronen: Trots förbättrad grafik och nya funktioner som Freelancer-läget, bekräftar spelare på Reddit sitt valoch säger att både handlingen och det slutliga genomförandet av banorna i Hitman 3 helt enkelt ärmindre tillfredsställande. Hitman 3 sågs ofta som Hitman 1.5, medan Hitman 2 representerade engenuin evolution av formatet.
Slutsats:
Vår ursprungliga bedömning var korrekt men underskattade spelets bestående kvaliteter. Hitman 2var inte bara ”mer av det goda” – det var det goda i sin mest raffinerade form. Hitman 1/2 har en avde bästa bandesignerna någonsin, den är helt enkelt otroligt hantverksmässigt utformad ochrealiserad.
Idag, när branschen präglas av live-service-spel och mikrotransaktioner, står Hitman 2 som ettmonument över vad som händer när utvecklare får tid, resurser och kreativ frihet att skapa någotgenuint enastående. Det är en påminnelse om att ibland är perfektion inte revolutionär – den ärbara perfekt balanserat hantverk.
Agent 47 kanske aldrig åldras, men hans bästa äventyr har blivit finare med tiden.
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
