När detta politiska stadsbyggarspel släpptes 2019 verkade det som en trivsam men inte särskiltrevolutionerande uppföljare. Sex år senare, i 2025, måste jag erkänna att Tropico 6 har åldrats somen fin rom – det har bara blivit bättre med tiden. I en värld översvämmad av nya stadsbyggare somManor Lords, Frostpunk 2 och Timberborn, står Tropico 6 fortfarande ut som något unikt: det endaspelet som låter dig vara en korrupt karibisk diktator med humor intakt.
Här är min ursprungliga recension från 2019:
Diktatorsimulatorn Tropico 6 är här, och det är dags att dra fram cigarrerna och börja förtryckaundersåtar med fel åsikter igen.
”När jag blir statsminister ska jag förbjuda Polly.” Godiset alltså. Det var min ärade svärfar somutropade detta hot en gång. Förmodligen omedvetet lyckades han samtidigt sammanfatta exakthur absurda despoter ofta är. Med absolut makt kommer absoluta dumheter. Polly är ju gott, förfan.
Nu är det ju en ganska mild sak att bli av med en godissort (vi borde äta mindre socker, sägerjag och kastar sten i ett sockerplantage-glashus). Men verkliga tyranner hittar i regel på värresaker, mellan alla mer skrattretande påhitt. Ceausescu ballade tydligen ur om han förlorade iSchack. Frågan är vad som hänt om han spelat Tropico 6.
Precis som alltid handlar det om att ta kontroll över ett tropiskt paradis och leda det genomhistorien för att skapa ett välmående rike (eller förtryckt, kuvat land om du hellre vill det). Om duspelat något av de föregående fem spelet så kommer du att känna igen det mesta. Tonen är sådär tillbakalutat oseriös som alltid, musiken är extremt munter och spelsystemet är som enblandning mellan Sim City och The Settlers. Med andra ord handlar det om att jonglera resurser, samtidigt som du försöker hantera stingsliga och jobbiga invånare – alla med sina egna politiskapreferenser och lojaliteter.
Snatta StonehengeFörutom en drös nya byggnader finns faktiskt även några intressanta, större nytillskott. Först ochfrämst går nu mycket ut på att expandera din stad till flera öar, för att komma åt alla smaskigaresurser. Det innebär förstås ännu högre krav på vettig infrastruktur, med broar och olika sortershamnar som binder ihop allt. Busslinjer hjälper till att få folk dit de ska, och senare i spelet kan dutill och med bygga linbanor. Definitivt hjälpsamt, då det är svårt att dra effektiva vägar till mersvåråtkomliga platser.
En viktig del av serien är att du måste förhålla dig till omvärldens stormakter genom åren, ochofta välja sida. Den nya rädfunktionen ger lite fler valmöjligheter, genom att till exempelsabotera för den ena rivaliserande stormakt. Den som vill känna sig som en Bond-skurk kan ävenge sig på större kupper, och försöka stjäla bland annat Stonehenge och Taj Mahal.
Utöver resurshanterandet med produktionskedjor och handelsrutter är det dock främst dinaegna invånare du kommer ägna mest tid åt. Om du inte sköter dina kort rätt kan det bli uppror,och i värsta fall blir du avsatt som någon jävla loser.
Tropico 6 har en del nya inslag som gjuter lite lagom med liv i den trivsamt halvsömnigastadsbyggarlunken vi vant oss vid genom åren. Det är knappast någon revolution, men man vetvad man får. Ibland är det skönt att bara få sitta under sin korkek, och förtrycka sina invånare. Sebara till att inte förbjuda godis, då går det åt helvete.”
Tidens tand och spelens värde 2025
Att återbesöka denna recension nästan sex år senare är fascinerande. Det jag då såg som ”knappastnågon revolution” har visat sig vara precis vad som behövdes. Medan 2024 och 2025 fylls medhypade stadsbyggare som Manor Lords (som slog rekord med över 2 miljoner sålda exemplarförsta månaden) och Frostpunk 2 (som introducerade komplex politisk simulering), står Tropico 6fortfarande som den mest charmiga och lättillgängliga av dem alla.
Varför? För att det förstod något som många moderna stadsbyggare missar – att spel ska vararoliga. Manor Lords kanske har vackrare grafik och mer realistisk medeltidsimulation, men detsaknar den där oseriösa charmen som gör att du sitter kvar vid datorn ”bara fem minuter till” tillssolen går upp. Frostpunk 2 kanske har djupare politiska system och mer meningsfulla val, men detär så dystopiskt mörkt att du behöver en drink efteråt.
Tropico 6:s största styrka visar sig vara dess tidlöshet. Politisk satir åldras sällan, särskilt inte när denlevereras med sådan här lekfull cynism. Att stjäla Stonehenge som en karikatyrmässig Bond-skurkkänns lika roligt 2025 som det gjorde 2019. Kanske mer roligt, med tanke på världsläget.
Den tekniska prestandan har också förbättrats avsevärt. Next-Gen-versionen för Xbox Series X/Sfrån 2022 ökade befolkningsgränsen från 6,000 till 10,000 invånare, vilket skapar mer episka ochkomplexa samhällen. DLC-paketen som Llama of Wall Street har lagt till börsmekanism sompåverkar varupriser dynamiskt – något som känns förvånansvärt relevant i dagens ekonomiskaklimat.
Varför Tropico 6 håller måttet
I en tid då varje ny stadsbyggare verkar fokusera på överlevnad, realism eller historisk precision,påminner Tropico 6 oss om att spel kan vara escapism i sin renaste form. Det är det enda spelet därdu kan ha en seriös diskussion om infrastruktur medan du samtidigt planerar att stjälaFrihetsgudinnan och bygga ett kasino bredvid presidentpalatset.
Jämfört med dagens konkurrenter är Tropico 6 fortfarande unikt positionerat. Cities: Skylinesfokuserar på teknisk precision, Manor Lords på historisk autenticitet, och Frostpunk 2 på moraliskadilemman. Tropico 6 fokuserar på ren, opretentiös spelglädje kryddad med politisk satir.
Spelet har också gynnats av att vara ”komplett” på ett sätt som många early access-titlar inte är.Medan Manor Lords fortfarande utvecklas av sitt lilla team och Timberborn utforskar nyamekaniker, levererar Tropico 6 en polerad, innehållsrik upplevelse direkt ur lådan.
Slutsats 2025
Tropico 6 var aldrig revolutionerande, men det var heller inte meningen. Det var evolutionärt på detbästa sättet – en förfining av en formel som redan fungerade. Sex år senare, omgiven av merambitiösa men också mer krävande konkurrenter, framstår den här ”trivsamt halvsömnigastadsbyggarlunken” som en oas av charm och lättillgänglighet.
I en värld där stadsbyggare antingen kräver 100-timmars engagemang eller konfronterar dig medexistentiella kriser, påminner Tropico 6 oss om att ibland vill vi bara sitta under vår korkek ochförtrycka våra invånare med ett leende på läpparna. Och det är helt okej.
Förbjud bara inte godiset. Då går det fortfarande åt helvete.
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
