När Need for Speed Heat lanserades i november 2019 såg jag det som en välbehövlig pust av friskluft för en serie som hade kämpat med sin identitet. Idag, nästan sex år senare, framstår det somnågot av seriens sista guldkorn – en sista skimmer av kreativitet från Ghost Games innan studionlades ner och Need for Speed återvände till Criterion Games.
Den ursprungliga recensionen (2019)
Need for Speed Heat visar att den anrika racingserien fortfarande har mer att ge.
De senaste fem åren har varit tunga för Need for Speed och Göteborgsstudion GhostGames. Den undertitelslösa rebooten var ett av de mest irriterande spelen jag någonsinhar spelat, medan Payback var inblandat i Electronic Arts väldokumenterade äventyr ilootlådeland. Tredje gången gillt, således?
Need for Speed Heat är inget mästerverk, men en ren fröjd jämfört med de två senaste spelen –om man kisar så kan man faktiskt se konturerna av seriens fornstora glansdagar, även om speletfortfarande har en bra bit upp till de allra mest hyllade delarna.
Ghost Games har äntligen lyckats tämja Frostbite-motorn, och resultatet är ett slickat, snyggt ochvåldsamt snabbt spel, med endast smärre tekniska problem i stil med poppande texturer ochstundtals långsamma laddningskärmsövergångar. De enerverande karaktärerna i storyläget ärockså de ett minne blott, bortsett från en av skurkarna, men det är okej eftersom det ärmeningen att man ska hata honom. Berättelsen fungerar utmärkt som motivation för spelarenatt ta sig framåt, men inte särskilt mycket mer än så.
Precis som seriens senaste delar utspelas Need for Speed Heat i en öppen sandlådevärld där manfår delta i olika tävlingstyper. Det handlar främst om gaturacing, varvat med rallytävlingar ochdrift-event längs de svepande kurvorna uppe i bergen. Var och en av disciplinerna ställer vittskilda krav på din bil, så du måste anpassa dig efter situationen.
Den stora gimmicken den här gången är att körandet äger rum dygnet runt, med mer sansadeoch pengabaserade lopp dagtid, och streetcreddiga undergroundtävlingar nattetid, där enbartrespekt ligger i potten. Man behöver respekt för att levla upp, men för att få respekt måste manköpa och uppgradera bilar för pengar – en fin liten gameplayloop som ger spelet överraskandemycket personlighet.
Det är även om nätterna som seriens karaktäristiska polisjakter äger rum, och här uppdagar sigännu ett intressant element; respekten fås inte omedelbart, utan måste inkasseras i Dark Souls-stil genom att återvända till något av garagen. Kruxet är att man går miste om lejonparten avdessa respektpoäng om man blir haffad av snutarna, och eftersom de är ovanligt kompetentaoch envisa resulterar det i en del riktigt ruggiga situationer, där den senaste timmans framstegmer eller mindre riskerar gå upp i rök.
Need for Speed Heat en angenäm arkadracingupplevelse. De enerverande skavankerna harslipats ner till oigenkännlighet, och kvar finns ett spel som får tiden att flyga och magen att pirra.Låt oss hoppas att detta är en vändpunkt för Ghost Games, och att vi kan få ett ännu bättre spelnästa gång som på allvar återställer Need for Speed-seriens skamfilade rykte.
Perspektiv från 2025
ljuset av vad som hände efteråt framstår den optimistiska slutklämmen som bitterljuv. Heat blevGhost Games sista bidrag till Need for Speed-serien innan studion lades ner i februari 2020. EAflyttade utvecklingen tillbaka till Criterion Games och omvandlade Ghost Games till EA Gothenburg,en teknisk supportstudio. Upp till 30 personer riskerade att förlora sina jobb när studionomstrukturerades.
Ironiskt nog var det svårigheter att rekrytera talang till Göteborg som blev Ghost Games fall – någotsom kanske förklarar varför Heat kändes som en sista desperat ansträngning att bevisa studionsvärde. EA menade att ”bredden av talang vi behöver för att underhålla en fullständig AAA-studiohelt enkelt inte var tillgänglig för oss där”.
Criterion Games återkomst och Need for Speed Unbound
Criterion Games, som tidigare utvecklat Hot Pursuit (2010) och Most Wanted (2012), tog över serienoch släppte Need for Speed Unbound i december 2022. Men jämförelsen är inte flattererande förden nyare titeln.
Unbound tar visserligen ett steg framåt visuellt men ett steg bakåt när det gäller känslan av fart -”150 mph förbi trafik känns knappt snabbt”. Lakeshore City beskrivs som ”grå” jämfört med Heat’s”levande och färgstarka” Palm City. Progressionen i Unbound kritiseras för att vara långsam ochtråkig, med pengar som rinner in ”mer som en långsam, tråkig droppe än ett stadigt flöde”.
Mest berättande är kanske att spelare på Steam diskussionsforum konsekvent rekommenderar Heatöver Unbound, med kommentarer som ”Helt klart Heat, det är mycket bättre” och ”Unbound ärbara en version av Heat som de gav en annan titel”.
Heat som seriens sista höjdpunkt
Med 2025 års perspektiv framstår Heat som den sista riktigt sammanhållna visionen för Need forSpeed. Spelet beskrivs som att det ”bekvämt kör längs en gul tegelväg som går snyggt mellanForza Horizons beräknade dragningskraft och The Crews överflödsrikedom”. PC Gamer skrev att”spännande nattrace gör Heat till den bästa Need for Speed på år”, trots sina invändningar motkaraktärerna.
Det som ursprungligen sågs som Heats största styrka – dag/natt-cykeln med dess risk/belöning-system – har i Unbound förvandlats till något mer begränsat och påtvingat. Heat gav spelarna”frihet att välja dag- eller nattrace”, medan Unbound ”bestämmer åt dig när du ska köra på dagenoch när du ska köra på natten”.
Slutsats
Heat var inte det mästerverk som skulle rädda Need for Speed, men det var något viktigare – detvar det sista spelet som kände som en autentisk Need for Speed-upplevelse. Som en reviewer skrev:”Heat känns som en återkomst till form för franchisen för första gången på år”.
I en värld där Criterion Games kämpar för att hitta seriens identitet och EA fortsätter att stänga nerstudios, framstår Ghost Games och Heat som en påminnelse om vad som kan uppnås närutvecklare får tid och resurser att förfina sin vision. Heat blev inte bara seriens sista goda spel – detblev också ett monument över en studio som aldrig fick chansen att visa sin fulla potential.
Betyg: 4/5 (uppgraderat från ursprungliga 3/5 i ljuset av efterföljande spel)
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
