När Destiny 2: Shadowkeep släpptes i oktober 2019 såg vi det som en betydelsefull men interevolutionerande expansion för Bungies sci-fi-shooter. Fem år senare, från ett tidsperspektiv,framstår Shadowkeep som en märkligt profetisk milstolpe som lade grunden för allt som skullekomma.
Den ursprungliga recensionen
”Månen må vara hemsökt, men Destiny 2: Shadowkeep försöker ingjuta nytt liv i Bungies onlineaction.Det är inte riktigt rätt att kalla Destiny 2 och liknande spel för ’spel som service’. Termen antyder ju en konsekvent och smidig användarupplevelse. Destiny 2 är snarare ’spel som vägbygge’. Det är ett vägnät som långsamt byggs ut till något större och spretigare – men som alltid är under konstruktion. Ibland blir det trafikstockning, köer och problem, för utvecklarna kan inte göra allting på en gång.
I nya expansionen Shadowkeep återvänder Bungie till månen, som inte synts till sedan förstaDestiny. Sedan dess har den bekanta himlakroppen genomgått en del förändringar, dock. Speleti stort genomgår också ett flertal förändringar i och med den här expansionen. De mångaändringarna känns paradoxalt nog både omfattande och odramatiska på samma gång.
Spelarna återvänder till månen i jakt på Eris Morn, och Shadowkeep innehåller både det bästaoch det sämsta i Bungies berättande. Uppdragsmålen förklaras av Eris medelst tröttsammamonologer fulla av mystiskt nonsens. Sällan har jag någon egentlig koll på vad jag egentligensysslar med, eller varför. I stora drag går det ut på att spelaren måste skaffa en ny sorts rustning,men denna simpla premiss grumlas på grund av sättet den presenteras.
På ett övergripande plan känns ändå expansionen som en mild succé, inte minst tack vare ettnytt hot som lurar runt hörnet. Det är ett hot som känns stort både i sin ondska, och genomsättet Bungie långsamt har byggt upp det under två år.
Jag har läst min beskärda del av Destiny-lore, och att stöta på styggelsen som lurar undermånens yta kändes chockerande dramatiskt. Herregud, måste jag slåss mot en sån där sak? Jagkände mig inte beredd på det, vilket tyder på att Bungie lyckats med bra i sättet de smugit inden här större antagonisten.”
Shadowkeep i backspegeln
Idag, i 2025, framstår Shadowkeep som betydligt mer än en ”mild succé”. Expansionen var i självaverket början på något som skulle definiera Destiny 2:s framtid – både dess största triumfer ochdess svåraste utmaningar.
Grunden för framtiden
Det som vi 2019 beskrev som ”ett nytt hot som lurar runt hörnet” visade sig vara startskottet för enfemårig berättelse som skulle kulminera i The Final Shape 2024, och som nu fortsätter in i 2025 medhelt nya expansioner som The Edge of Fate och Renegades. Shadowkeep introducerade inte baraThe Witness som antagonist, utan också en ny modell för hur Destiny skulle berätta sina historier – genom säsonger och långsiktig världsbyggnad.
Säsongspassets förbannelse och välsignelse
Shadowkeep var den första expansionen som introducerade 100-nivåers säsongspass ochsäsongsartefakter – system som fortfarande definierar Destiny 2 idag. Det vi såg som ”återigensamma sak” var faktiskt Bungie som byggde upp en hållbar modell för kontinuerlig content.Visserligen ledde detta till frustration med pinnacle rewards-systemet och Armor 2.0, problem somfortsatte att plåga spelet under flera år.
Jämfört med efterföljarna
I jämförelse med efterföljande expansioner som Beyond Light, The Witch Queen och Lightfall harShadowkeep både åldrats väl och dåligt. Medan The Witch Queen ofta hyllas som den bästa expansionen efter Forsaken, och Lightfall kritiseras för sin svaga berättelse, finns det en märklignostalgi för Shadowkeeps mer subtila approach.
The Witch Queen kan ha haft en bättre kampanj och mer spektakulära miljöer, men Shadowkeephade något som senare expansioner saknade – en känsla av mystik och upptäckt. Den spökligaatmosfären på månen, som vi beskrev som ”fantastiskt vacker”, har sällan överträffats i senarecontent.
Tekniska landvinningar
Shadowkeep markerade också början på Bungies oberoende från Activision och övergången tillSteam, vilket banade väg för den free-to-play-modell som fortfarande definierar spelet. Ironiskt nogär Shadowkeep nu en av de expansioner som regelbundet görs gratis för spelare, vilket visar hurcentral den har blivit för Destiny 2s övergripande narrativ.
Profetisk vägbyggnad
Vår 2019 beskrivning av Destiny 2 som ”spel som vägbygge” visade sig vara mer träffsäker än vikunde ana. Idag, 2025, håller Bungie på att genomföra den största förändringen av content-modellen sedan Shadowkeep – från en stor årlig expansion till två medelstora expansioner per år.Det är samma filosofi som Shadowkeep representerade – mindre, mer fokuserade upplevelser somtillsammans bygger något större.
Slutsatsen
Shadowkeep fick 76 i genomsnitt från kritiker 2019, vilket placerade den som ”Strong” men inteexceptionell. Idag ser vi den som något helt annat – en grundsten som möjliggjorde allt som komefter. Medan The Final Shape hade färre förbeställningar än någon tidigare expansion, visar dettainte på Shadowkeeps misslyckande utan snarare på hur den skapade en hållbar modell som höllDestiny 2 vid liv genom både triumfer och katastrofer.
Shadowkeep var aldrig menat att vara den bästa Destiny-expansionen. Den var menad att varabörjan på nästa kapitel. Och det – det lyckades den med på ett sätt som vi inte kunde föreställa oss2019. I en tid när live-service-spel kommer och går, står Shadowkeep som bevis på att ibland räckerdet att bygga en stadig grund och låta framtiden bygga på den.
Den hemska saken under månens yta som vi kände oss oförberedda inför? Den visade sig varaprecis det hotet som Destiny 2 behövde för att hitta sin väg framåt.
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
