När Zombie Army 4: Dead War lanserades 2020 under pandemins första år, verkade det som attvärlden verkligen behövde en ventil för sina frustrationer. Att meja ner horder av zombifieradenazister kändes plötsligt mer terapeutiskt än vanligt. Idag, från 2025 års perspektiv, står speletfortfarande stark – och har faktiskt blivit något av en tidskapsel från en era då co-op-shooters kändemer autentiska och mindre kommersialiserade.
Den ursprungliga recensionen (2020)
Zombie Army 4: Dead War är både för mycket och för lite av det goda, men i co-op har spelet enviss b-charm.
Vad är värre än en blodtörstig nazist? En blodtörstig nazist med härskna testiklar, så klart.Zombifierade Hitler-töntar är förvisso en extremt uttjatad grej numera. Till och medNorge har producerat halvdana skräckkomedier med odöda andra världskrigs-kombattanter. Ändock – det går inte att förneka att det finns ett visst tidlöst nöje i attskjuta zombienazister i deras ruttnande pungar.
För den som inte är bekant med serien så är Zombie Army ett sidospår till de klart bättre SniperElite-spelen. Men där prickskyttet i moderserien är avvägt och anpassat efter spelmotorns brister,så är Zombie Army 4: Dead War ett försök att knö in ett actionspel i en illasittande och obekvämactiontvångströja. Resultatet är inte helt oävet, men oslipat och ojämnt.
Sniper Elite 4 är dessutom utmärkt både för solospelare och i co-op, medan zombievariantenendast fungerar om du har en till tre vänner att spela med. Om du spelar ensam så är Dead Warbara en lång, tradig korridor med extremt lite omväxling. Tillsammans med vänner är detdäremot lättare att förlåta spelet dess uppenbara brister. De tröga kontrollerna är fortfarandefrustrerande, men inte ett lika stort problem om du har någon som täcker dig.
Läs också: The Dark Crystal har blivit ett taktiskt rollspel – läs vår recension
I korthet Vad är det? Ett co-op-actionspel som låter dig skjuta prick på nazistzombier.Utvecklare Rebellion Utgivare Rebellion Webb Zombiearmy.com Cirkapris 500kr PEGI 18Spelat på Intel Core i5 7600k GTX 1070 16 GB RAM Kolla även in Sniper Elite 4
”Throw your hands in the air like you just dont caaaaargh!”
Samarbetsvänligt Det i längden monotona skjutandet blir också trevligare om du har någon attdiskutera med. Till exempel kan man ju debattera exakt hur en zombietestikel faktiskt luktar. Ellerhur besvärligt verkliga livet skulle vara om man hade lika bred svängradie som ensspelarkaraktärer. Vi hade fått se betydligt fler människor som springer in i dörrkarmar, det är ensak som är säker. En 40-tonslastbil är smidigare än prickskyttarna i Zombie Army 4.
Det finns en story, men hur jag än försöker kan jag inte minnas vad den går ut på. Nu spelar detmindre roll, förstås. Poängen är att du har ett gevär, och det kryllar av zombier. Det är odödanazister, liksom. Jag behöver ingen mer motivation för att skjuta dem i alla möjliga och omöjligalemmar. Naturligtvis hade det inte skadat med ett charmigt manus som satte en lagom komiskton, men vi får klara oss utan sådana fyndigheter i Dead War.
Spelet har absolut en trivsam b-filmscharm, men i längden saknas ett ordentligt driv som får migatt vilja spela vidare. Zombie Army 4 gör sig bäst i kortare spelsessioner, helt enkelt. Om du baravill ha ett kravlöst actionspel att spela med kompisar (eller syskon, i mitt fall) så kan det vara värten titt. Om du vill ha något slipat, med mer kött på benen, så gör du bäst i att leta upp någotmed lite mer puls.
Chefredaktörens perspektiv 2025
Den ursprungliga recensionen träffar rätt på många punkter, men historien har varit snäll motZombie Army 4. Medan spelet på lanseringen kände som ”för mycket och för lite” samtidigt, har detvisat sig att detta faktiskt var dess styrka. När vi idag ser tillbaka på zombie-shooter-boomen från2021-2022 med Back 4 Blood och World War Z: Aftermath, framstår Zombie Army 4 somförvånansvärt ärligt och oprätentiöst.
Back 4 Blood, som marknadsfördes som Left 4 Dead-arvtagaren, misslyckades spektakulärt med sittöverdrivet komplicerade kortsystem och monetarisering. World War Z: Aftermath, å andra sidan,blev snabbt glömt trots sina imponerande massiva horder. Zombie Army 4 valde istället att heltenkelt vara vad det var – ett B-films-actionspel med prickskyttar och explosioner.
Det som 2020 kändes som tekniska begränsningar – de tröga kontrollerna, den enklaprogressionen, bristen på innovation – framstår nu som medvetna designval. Spelet förstod att dessstyrka låg i den tillfredsställande rytmen av prickskjutning och X-ray-kameror, inte i att försökarevolutionera genren.
Varför Zombie Army 4 åldratsväl
Ärlighet över ambition: Där andra spel från samma period försökte vara allt för alla, visste ZombieArmy 4 exakt vad det var. Det gjorde inga löften om att vara nästa stora multiplayer-fenomen ellerlivstilsprodukt.
Klassisk co-op-design: Spelupplevelsen byggde på grundläggande samarbete ochkommunikation, inte komplicerade mekaniker eller progression som krävde hundratals timmarinvestering.
Tidlös gameplay-loop: Prickskjutning, explosion, repeat. Enkelt, effektivt, tillfredsställande. Sammaformel som gjort Sniper Elite-serien populär i över ett decennium.
Slutsats
Fem år senare är det tydligt att Zombie Army 4 aldrig behövde vara mer än vad det var. I en tid närvarje co-op-shooter måste ha live-service-element, battle passes och kompliceradeprogressionssystem, känns spellets enkla ”plocka upp och spela”-filosofi närmast revolutionerande.Det är den perfekta kärleksbomben till en svunnen era av spel som bara ville vara roliga – intelivstilsprodukter.
Så ja, den gamla recensionen hade rätt i att spelet var ”oslipat och ojämnt”. Men som så ofta ispelindustrin, visade sig det oslipadet vara precis vad vi behövde.
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
