När Trials Rising släpptes i februari 2019 var förväntningarna höga efter några år av misslyckadeexperiment inom serien. Sex år senare, från 2025 års perspektiv, framstår spelet som något av ensista suck för en serie som sedan dess har fallit i glömska – trots att det faktiskt levererade påmånga av sina löften.
Här är vår ursprungliga recension från 2019:
Efter några tuffa år ger Trials Rising ett betryggande styrkebesked, även om det introducerarnågra helt nya skavanker.
Trials HD och Trials Evolution var rena mästerverk i min bok. Det stuntbetonade Trials Fusion, åandra sidan, kändes som ett feltänk med dess sci-fi-inriktning och krystade humor, medan Trialsof The Blood Dragon var en ren bagatell, och ett av de mest misslyckade spinoff-försöken imannaminne.
Därför är det skönt att Trials Rising framgångsrikt ignorerar de två senaste spelen och rentavkänns som den raka uppföljaren till Trials Evolution vi aldrig fick, med skillnaden att hela världenär Redlynx lekplats den här gången. Detta gör att vi får betydligt mer regionalt betonade banor,oavsett om vi snackar exkursioner längs den kinesiska muren, vådliga färder nedför finländskahoppbackar, eller dumdristigt bestigande av Eiffeltornet.
Sin vana trogen har Redlynx proppat banorna fulla med detaljer, och här finnas oftast olika stigaratt välja bland beroende på ditt självförtroende. Designen är genomgående suverän, bådegrafiskt och spelmässigt, och blotta antalet banor (över 100 stycken) får mig att le från öra tillöra. Här finns också några väldigt lyckade träningsbanor där Youtube-kändisen professorFatshady går igenom nyckeltekniker, inklusive det mytomspunna kaninhoppet som jag nuäntligen lärt mig bemästra någorlunda.
Tyvärr har Trials Rising även moderniserats på några inte fullt så lyckade vis – det har lootlådorfyllda med kosmetiska föremål (som förvisso är överraskade roliga att peta med) och som endirekt konsekvens har karriärläget också omarbetats. Man låser därför inte längre upp nya banoroch mästerskap med medaljer, utan måste istället samla ihop tillräckligt med erfarenhetspoängför att få tillträde till nästa omgång.
Inget fel i sig, men till skillnad från tidigare räcker det inte längre med att bara försöka ta guld påalla banor (som undertecknad brukar göra i de här spelen, i alla fall tills de allra svåraste nivåernalåses upp). Detta tvingar mig att köra om gamla banor, om än under nya omständigheter i formav sponsormål (som exempelvis kan be dig slå specifika förare, samtidigt som du utför ett visstantal bakåtvolter innan målgång).
Cynikern i mig ser mikrotransaktionsdrivna XP-boosts i framtiden, men om man nöjer sig medbrons- och silvermedaljer första gången och går på guldjakt först senare misstänker jag attproblematiken kan lindras en hel del (även om detta bara är rena spekulationer från min sida, förmin del var det redan för sent när jag insåg att grinden skulle bli ett problem).
De strukturella problemen till trots är ändå Trials Rising en fröjd. Bandesignen, kontrollen ochspelkänslan sitter som en smäck, och detta är utan tvekan seriens allra bästa del sedan TrialsEvolution. Välkommen tillbaka Trials, vi har saknat dig!
Reflektion från 2025
Läser man denna recension idag, sex år senare, slås man av en viss ironi. Vi skrev ”Välkommentillbaka Trials, vi har saknat dig!” – men som det skulle visa sig blev Trials Rising inte en återkomst,utan snarare ett avsked.
Sedan 2019 har Ubisoft och RedLynx varit tystlåtna om seriens framtid. Inga nya spel harannoncerats, inga uppföljare har kommit, och den aktiva communityn på Steam och andraplattformar frågar sig allt oftare: ”Var är nästa Trials-spel?” Svaret verkar vara att det inte finns någotpå gång.
Detta gör Trials Rising till en fascinerande tidskapsel. I vår ursprungliga recension kritiserade viprogressionssystemet och lootlådorna som ”inte fullt så lyckade” moderniseringar. Med facit i handframstår dessa beslut som ännu mer problematiska – de var symptom på en bransch som jagadetrender snarare än att fokusera på vad som gjorde serien unik.
Samtidigt måste man erkänna att spelet tekniskt sett levererade. Bandesignen var verkligen suverän,världsomfattande temat fungerade bra, och känslan av att köra motorcykel genom omöjligahinderbaner var lika tillfredsställande som alltid. Professor Fatshady’s tutorials var genuinthjälpsamma, och för dem som tog sig förbi progressionssystemets irritationer väntade över 100väldesignade banor.
Kanske är det så att Trials Rising var för bra för sitt eget bästa. Det räddade serien från Fusion ochBlood Dragons misstag, men istället för att bygga vidare på denna grund verkar Ubisoft ha bestämtsig för att låta serien vila. I en tid då remasters och nostalgi-spel florerar är det nästan märkligt atten så älskad serie som Trials har lämnats att samla damm.
Från 2025 års perspektiv framstår Trials Rising därför som både ett lyckat comeback och en sorgligepilog. Det påminner oss om vad vi förlorade när branschen valde att fokusera på andra saker -enkla, roliga, frustrerade utmaningar som fick oss att ropa ”bara en gång till” sent på kvällen.
Vi saknar dig fortfarande, Trials.
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
