När Resident Evil 3 Remake släpptes i april 2020, var förväntningarna skyhöga efter det fantastiskaRE2 Remake året innan. Som chefsskribent för PC Gamer var jag en av de som hyllade spelet närdet kom ut. Men nu, fem år senare, är det dags att se tillbaka på både min ursprungliga recensionoch hur spelet har hållit sig över tid.
Den ursprungliga recensionen från 2020
”Capcoms strålande nytolkning av RESIDENT EVIL 3 är bättre på allt.
Trots att jag rådiggade fjolårets remake av Resident Evil 2, fanns vissa störningsmoment somhindrade mig från att kapitulera helt. Knivarna gick sönder, monstervariationen var rätt klen ochkloaksektionen var brun tristess. Allt detta åtgärdas i den superba uppföljaren, som otippat nogtar mig tillbaka till mästerverket Resident Evil 4 snarare än till trean.
När Jill Valentine vaknar är Raccoon City eld och lågor, panik råder och zombier hasar omkringpå gatorna. Hack i häl kommer dessutom biovapnet Nemesis, vars enda mening med livet är attutplåna Jill. Redan i den adrenalinstinna inledningen står det klart att detta kommer vara meraction än skräck, men precis som med Resident Evil 4 lyckas Capcom blanda explosionerna meden kuslig atmosfär på ett utmärkt sätt.
RE Engine som redan briljerat i både Resident Evil 7 och Resident Evil 2 Remake, är merimponerande än någonsin. Den virusfyllda staden är snuskigt detaljrik, där neonskyltar,vattenpölar och röda tunnlar (BOOM!) allihop har placerats ut med kärlek. Raccoon City känns –till skillnad från de förrenderade omgivningarna i 1999-originalet – som en stad med puls, trotsdess odöda invånare.
Mest odöd av alla är Nemesis. Detta fruktansvärda stalker-monster jagar återigen Jill genomstora delar av Resident Evil 3. Numera är den ihärdiga bossen dock mer spännande änfrustrerande att stöta på, ett rejält uppsving jämfört med hur störig han var i originalet. Kanske ärdet mina år av spelande som gjort mig till en värdigare kombatant, eller så har Capcom bara prickat rätt med designen. Hur som helst är Nemesis bättre nu än för 21 år sedan, vilket bådegäller grafiskt och spelmekaniskt.
Med det sagt är han fortfarande förjävlig, på ett underbart sätt. Benen på ryggen är ofta bästataktiken, men trots att jag nu kan använda en ”hoppa undan”-manöver när han attackerar, krävsdet ändå några ”you are dead”-skärmar innan jag lyckas ta mig till säkerhet (för stunden). På talom taktik, är kniven i Resident Evil 3 oförstörbar till skillnad från i tvåan. Zombier kräver därförinte lika mycket ammoslöseri för att dödas för gott, utan jag kan med några välplaceradeGordon Ramsay-hugg istället kötta döingarna i fejset tills de förblir liggande på marken.Makabert? Japp. Tillfredsställande? Dubbeljapp.
Även om jag mest håller mig till headshots och hugg när det gäller vanliga zombier, dyker detsnart upp andra odågor som är knivigare att ta sig an. En ny favorit är de fruktansvärt seglivadePale Heads (tänk Regenerators från Resident Evil 4), som inte ens hagelgeväret råder bot på. Depåminner om den där äckliga ögon-i-handen-varelsen i Pans Labyrint och jag fnittrarförtjust/förskräckt varje gång de stapplar mot mig. Sa jag att detta var ett actionspel? Tack varede mardrömslika och mångfacetterade monstren, är det lika mycket skräck som skott.
Utöver monstervariationen, är även tempot vassare än i övriga Resident Evil-spel. Visst finns detstunder av tysta korridorer och traditionella Umbrella-dokument att läsa, men äventyret tapparändå aldrig farten. När Jill hamnar i kloakerna får jag misstänksamma flashbacks tillföregångaren, men rörmokandet varar inte länge och här finns dessutom både nya föremål ochen ny fiendetyp att hitta. För en gångs skull blir jag bara positivt överraskad av Capcomsavloppssystem!
Trots de uppenbara likheterna och snyggt invävda storykopplingarna till Resident Evil 2 Remake,är de många förändringarna tillräckligt stora för att Resident Evil 3 ska kunna stå stadigt på egnaben – som det bättre av de två spelen. De olikartade fienderna är roligare att möta och Nemesisär långt mer nervkittlande än Tyrant, samtidigt som både Jill och Carlos är ljusår charmigare änLeon och Claire.
Mer än allt annat är det den ljuva mixen av action och skräck som får mig att falla pladask, likthur jag blev totalgolvad av Resident Evil 4 för 15 år sedan. Detta är Resident Evil när det är somallra, allra bäst och även om sex timmars speltid kanske låter kort på papperet, är det just det tajta tempot som får mig att älska varje sekund av det nya Raccoon City – hela vägen fram tilldet sista (?) mötet med Nemesis…
Jag kunde inte ha önskat mig något mer av denna remake. Kungligt, Capcom!”
Perspektiv från 2025
När jag skrev denna recension 2020 var jag helt och hållet fångad av spelets omedelbara charm.Den fantastiska grafiken, det snabba tempot och Capcoms skicklighet att återuppväcka RaccoonCity imponerade verkligen. Men tid har en tendens att blottlägga både styrkor och svagheter somkanske inte var så uppenbara i första intrycket.
Hur har kritiken utvecklats?
Resident Evil 3 Remake fick ”generellt positiva recensioner” vid lanseringen men har över tiden fåtten mer blandad mottagning, där kritiker pekat på dess korta längd och bortklippta innehåll frånoriginalet. Många fans var besvikna över att flera viktiga områden från originalspelet helt togs borteller kraftigt förkortades, inklusive Clock Tower, Cemetery och Factory-sektionerna.
Resident Evil 3 Remake slutade med att klippa bort 90% av varje listad plats från originalet, om deinte försvann helt. Detta inkluderade inte bara miljöer utan också viktiga spelmekaniker som LiveSelection-systemet och fan-favoriten Barry Burton togs helt bort.
Den obekväma sanningen om längden
I min ursprungliga recension hyllade jag spelets ”tajta tempo” och sa att sex timmar var perfekt.Men med facit i hand var detta en av spelets största svagheter – många spelare kände sig luradenär de kunde slutföra huvudkampanjen på bara 4-6 timmar. Trots negativ kritik från fans såldespelet dock över 2 miljoner exemplar inom fem dagar, vilket visar att kommersiell framgång intealltid speglar långsiktig uppskattning.
Hur står sig spelet idag?
I dagens landskap, där vi har sett både Resident Evil Village (2021) och Resident Evil 4 Remake(2023), framstår RE3 Remake som något av en anomali. Resident Evil 4 Remake, som släpptes 2023,har hyllats som ett mästerverk som förbättrar originalet utan att offra dess kärna, och har sålt över10 miljoner exemplar vilket gör det till det snabbast säljande Resident Evil-spelet någonsin.
Både Resident Evil Village och RE4 Remake har lyckats hitta en bättre balans mellan action ochskräck än vad RE3 Remake gjorde. Där jag 2020 hyllade spelets actionfokus, ser jag nu att detkanske gick för långt från seriens survival horror-rötter.
Vad är problemet med Nemesis?
En av de största kritikpunkterna som vuxit fram över tid är att Nemesis-mötena i remaken är förskriptade, till skillnad från Mr. X i RE2 Remake som skapade oförutsägbara och genuintskrämmande upplevelser. I min ursprungliga recension fokuserade jag på hans visuellaförbättringar, men missade det faktum att han hade förlorat mycket av sin psykologiska påverkan.
Slutsats: En välgjord men ofullständig upplevelse
Fem år senare står det klart att Resident Evil 3 Remake är ett kompetent spel som led av orealistiskaförväntningar och alltför ambitiösa besparingskrav under utvecklingen. Utvecklingen sköttes av tvåolika team inom Capcom, men RE2 Remake-teamet behövde gå vidare till nästa projekt, vilketlämnade utvecklingen ofullständig.
Min ursprungliga recension var kanske för generös – jag låt mig bländas av spelets omedelbarakvaliteter utan att fullt ut erkänna dess brister. RE3 Remake är inte ett dåligt spel i sig, men somremake misslyckas det med att vara trogen mot originalets struktur och omfattning.
I dagens perspektiv framstår Resident Evil 3 Remake som en lärorik misslyckad för Capcom – enpåminnelse om att teknisk excellens inte kan kompensera för bristande innehåll och respekt förkällmaterialet. Lyckligtvis verkar Capcom ha lärt sig av dessa misstag med RE4 Remake, som visarvad som händer när man ger en remake den tid och omsorg den förtjänar.
Som vi säger i Sverige: ”Man blir klok av skada.” Både Capcom och jag som recensent lärde ossvärdefulla lärdomar från denna upplevelse.
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
