När jag återsåg min gamla recension av Planet Zoo från 2019 förundrades jag över hur förutsägbarjag var. Att kalla det för ”en träffsäker djurparkssimulator” som pendlade mellan ”rofyllt lugn ochrena vredesutbrott” – det känns som att jag kanske fångade något väsentligt redan då.
Min ursprungliga recension från 2019
”Planet Zoo har fantastiska djur i ett sammanhang det är svårt att inte vara ambivalent inför, sånog är det en träffsäker djurparkssimulator.
Det var längesedan ett i grunden bra spel ansträngde sig så för att mota bort mig, somPlanet Zoo. Jag kan sitta och titta på de fantastiskt gestaltade djuren i evigheter, menspelet har gott om små och stora irritationsmoment som gör upplevelsen till en berg- ochdalbana. Jag pendlar konstant mellan ett rofyllt lugn och rena vredesutbrott.
Resan hit var lång, men när jag tittar ut över min park känns det värt det. Mestadels.Schimpanserna hoppar runt i sitt klätterträd, lejonen dåsar i eftermiddagssolen och strutsarnastruttar runt och ser härligt fåniga ut – så där som strutsar gör. Det är detta jag har jobbat för,men bakom varje litet hörn av Babianrövens Djurpark (döm mig inte, jag hade mina skäl tillnamnet) ligger mycket blod, svett och frustrerade tårar.
Allting börjar med en tutorial från helvetet. Det är viktigt att gå igenom den, för annars är riskenstor att Planet Zoo framstår som övermäktigt och förvirrande. Spelets tutorial är en särdelesutdragen, svamlig historia där diverse högst irriterande idioter håller evighetsmonologer ochenvisas med att dra usla skämt. Trots den konstanta ordsvadan missar spelet ändå att förklaraflera viktiga mekaniker, vilket gör det hela ännu störigare. Drömskapelser
Redan i det inledande skedet lyckas spelet alltså göra mig så vred att mitt ansikte får samma färgsom ett babianarsle (jag sa ju att namnet på mitt zoo hade en anledning). Inget om varkenbabianer eller deras rumpor, men det här spelet vet hur det retar gallfeber på mig. Det är enfantastisk sandlåda där du är fri att skapa dina drömmars zoo, men också ett omständligt ochonödigt petigt spel som emellanåt vägrar göra som jag vill.
Planet Zoo ger dig ganska mycket att tänka på redan från början. Det finns massor medbyggnader och funktioner att sätta sig int i. Du kan dessutom konstruera mer eller mindre vaddu känner för om du bara är beredd att lätta lite (läs: mycket) tid. Det finns redan otroligaskapelser på Steam Workshop som du kan, och bör, ladda ner. Från fina djurinhägnader tilldekorativa segelfartyg.
Det här djupa byggsystemet är, tillsammans med de fantastiska djuren, spelets stora styrka. Bitvisär det också en källa till frustration, när buggar ibland gör det svårt att veta om det är jag somgör fel eller om spelet helt enkelt inte vill fungera som det ska. Inte minst vägsystemet kan varahimla fippligt, och det blir lätt problem om du försöker vara lite för kreativ med dina skapelser.Men att vara kreativ är liksom hela poängen med spelet, och när du väl får till det är det väldigttillfredsställande. Mina första försök att bygga en enkel toalett var direkt patetiska, men medtiden går det bättre och bättre.
Kattsandlåda
Spelets största svaghet är managementbiten. Jag gillar i grunden konceptet med att du ska fådjuren att trivas så bra som möjligt, snarare än maximera profiten. Men sättet du gör detta blirsnabbt repetitivt, eftersom det enda du egentligen gör är att konstant navigera samma menyeroch väljer filter för att kunna placera ut växter, leksaker och annat som passar de olika arterna.Det är inte svårt, men väldigt tidsödande och i längden onödigt tjatigt. Djupare än det liknandesystemet i Frontiers dinosaurie-zoo-simulator Jurassic World Evolution, men inte roligare för det.
Trots allt detta kan jag inte tycka illa om Planet Zoo. Det har sina brister, men särskilt isandlådeläget är det lätt att fastna i timtal – även om den råkar ligga kattbajs lite här och var isanden. För den som älskar att bygga och skapa, samt titta på fantastiskt gestaltade djur, är detförmodligen värt besväret.
För mig räcker det med att besvara en enda fråga. Kan man sitta i timmar och glo på mandriller?Ja, det kan man. Alltså är Planet Zoo ett bra spel.”
Så här ser det ut 2025
Nu, fem och ett halvt år senare, har Planet Zoo utvecklats till något som jag knappt känner igen.Planet Zoo har fått över 20 DLC-paket med 132 nya djurarter, och spelet har sålt över en miljonexemplar. De senaste utbyggnaderna som ”Asia Animal Pack” och ”Americas Animal Pack” kom utså sent som 2025.
Tittar man på vad som hänt med spelet sedan 2019 är det förbluffande. Utvecklarna har fortsatt attstötta spelet genom gratis uppdateringar som inkluderat nya menyer, mekaniker som ärftligfärgvariation och första person-kamera. Det verkar som att Frontier lärde sig av den frustrationenjag och många andra uttryckte – den där känslan av att ha en fantastisk idé men stöta på tekniskabegränsningar.
Paradoxalt nog är Planet Zoo idag både bekräftelsen på mitt omdöme och dess motbevis. Ja, det ärfortfarande en träffsäker djurparkssimulator – men den har samtidigt blivit så mycket mer än vadjag kunde föreställa mig 2019. Kritiker har konsekvent berömst spelet för dess autentiskadjurporträtt och betoning på naturvård, och jämförelser med Jurassic World Evolution visar attPlanet Zoo har mycket djupare managementsystem.
Det som imponerar mest är hur spelet har lyckats behålla sin kärnidentitet samtidigt som det vuxit.Planet Zoo beskrevs som ”en mästerverk av tycoon-simulation” redan 2019, men det som varstörigast då – det komplexa byggsystemet och de krångliga menyerna – har blivit till dess störstatillgång. Planet Zoo anses idag som ”det mest realistiska och imponerande zoo-managementspeletsom finns”.
Jag hade fel om en sak 2019: jag trodde att managementbiten var spelets svagaste punkt. Det varden inte – den var bara ofullständig. Med åren av uppdateringar och refinement har det somkändes tjatigt utvecklats till något som faktiskt gör att man kan sitta i timmar och glo på mandriller.Och det är nog allt man kan begära av ett zoo-spel.
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
