När jag skrev denna recension i mars 2020 visste jag inte att spelet jag höll på att bedöma skulle blien av de mest hyllade metroidvania-spelen någonsin. Nu, fem år senare, står det klart att Ori andthe Will of the Wisps inte bara levde upp till förväntningarna – det överträffade dem och etableradesig som ett riktmärke för hela genren.
Den Ursprungliga Recensionen (2020)
Ori and the Will of the Wisps uppfyller alla förväntningar.
Tårdrypande musik, en vacker värld och en rakt igenom excellent spelupplevelse gjorde att Oriand the Blind Forest direkt hamnade högt på min lista av favoriter. Nu är uppföljaren här för attstolt föra fanan vidare, och på de flesta punkter lyckas det galant.
I slutet på Blind Forest kläcktes ett ägg. I Will of the Wisps får vi möta nykomlingen: denstorögda uggleungen Ku. Ku växer upp under skogsanden Oris ömsinta uppsikt, men till slutbörjar himlen att kalla till henne – så de ger sig av.
En triumferande flygtur med Ori på ryggen avbryts av en rasande storm, och de tu skils hastigtfrån varandra. Spelet trycker skamlöst på den känslomässiga respons som uppstår när två gulligavarelser råkar illa ut: att återförenas med den hjälplösa Ku blir Oris, men också spelarens, driv.
Därmed börjar Oris nya äventyr på en ännu okänd plats. Att öppna kartan i början av spelet ochse hur stort det outforskade utrymmet är känns som ett underbart löfte från Moon Studios tillmig – och det är ett löfte som infrias med råge. De myllrande miljöerna rymmer allt frånsprudlande vattenväxtlighet och höstmysiga byar till otäck, underjordisk förruttnelse. Träsk, ökenoch frusna bergstoppar får upptäckas allteftersom Ori låser upp nya förmågor, i bästametroidvaniastil.
Som väntat av ett bra metroidvaniaspel håller också plattformandet högsta klass. Fans av detförsta spelet belönas med mer av samma snudd på perfekta styrning, och även de som möter den lysande lilla anden för första gången kommer att imponeras av hur lätt det går att volta,glida och svinga sig fram. Omgivningarna bjuder på många utmaningar, men Oris smidigarörelser gör att det alltid går att komma vidare.
STÖRRE OCH (OFTAST) STARKARE
Det märks att det har satsats på att pumpa uppföljaren, och fylla den med extra allt. Jag slås avatt Ori and the Will of the Wisps är påtagligt mer likt Hollow Knight, ett annat omtyckt spel igenren, än Blind Forest var. Även om riket Niwen inte mäter sig med Hollow Knights massivaskala, så är expansionen ändå rejäl. Figurer som säljer kartor och förmågor finns i den matigavärldens alla vrår, liksom ett stort antal fetchquests. Ännu ett nytt tillskott är kristallfragment somOri kan utrusta sig med för att få bonusförmågor, på samma sätt som charms i Hollow Knight,och medan det första spelet nöjde sig med trial and error-fyllda flyktsekvenser (som dock ocksådyker upp igen) får Ori nu ta sig an regelrätta bossfighter.
Det är inga förvånande utökningar, men där det ursprungliga spelet lade tyngre fokus på att letasig in i hjärtat på spelaren, upplever jag uppföljaren som ytligare och mer pratig. Det ärfortfarande ett utmärkt spel, men det faller tillbaka på konventioner på ett sätt som inte alltidlyfter. Jag välkomnar att både världen och mängden huvuduppdrag har vuxit – jag upplevde attdet första spelet tog slut lite för snabbt, nästan som att det saknades ett kapitel – men många avde nya figurerna känns som gulliga NPC:er istället för vänner, och det är synd. Spelaren har fåttmer att göra (och Ori-spelen är mycket bra på att väcka alla samlarinstinkter en människa har)men att springa fram och tillbaka för att hämta saker är i grunden ändå något som görs försakens skull, inte för att det egentligen tillför något.
Dock går det tveklöst att konstatera att Ori and the Will of the Wisps levererar. Det är välgjortoch, viktigast av allt, en fröjd att spela. Det kanske inte lyckas bryta ny mark, men det beror merän något annat på att det första spelet satte ribban så högt – och uppföljaren klarar språngetöver den utan att svikta en millimeter.
Tidsperspektivet (2025)
Min kritik från 2020 om att spelet var ”ytligare och mer pratig” än originalet visar sig idag vara ennågot orättvis bedömning. Det jag då uppfattade som konventioner var i själva verket engenomtänkt evolution av formeln som skulle komma att påverka hela genren.
Idag, när vi ser tillbaka på de senaste fem årens metroidvania-spel, framstår Ori and the Will of theWisps som ett mästerverk som definierat standarden för modern genredesign. Båda Ori-spelen ärkäkslappande äventyr som blandar några av de bästa konstnärliga designerna i branschen medprecisionsinriktad precision, men Will of the Wisps är lätt det överlägsna syskonet här.
Spelets combat-system, som jag då tyckte var en okej utvidgning, har visat sig vara banbrytande.Kampmekanikerna levererar frenetisk kul och driver spelare att vänta på öppningar för att attackera,och dagens spelare uppskattar den balans mellan plattformande och strid som Moon Studiosåstadkom. Det som verkade som ”regelrätta bossfighter” för fem år sedan är nu en av spelets mesthyllade aspekter.
Men det som verkligen gör att Ori and the Will of the Wisps står test of time är dess tekniska ochkonstnärliga prestation. 96% av 128,110 användarrecensioner på Steam är positiva, och 94% avanvändarna under de senaste 30 dagarna har gett positiva recensioner. Detta är ovanligt för ett femår gammalt spel och visar dess bestående kvalitet.
Genrens Utveckling
Metroidvania-genren har exploderat sedan 2020, med titlar som Hollow Knight: Silksong (somfortfarande väntas), Animal Well, Prince of Persia: The Lost Crown, och Blasphemous 2. Men Ori andthe Will of the Wisps (2020) är den största metroidvania-spelen sedan Hollow Knight. Det somresulterade var inte bara en sublim uppföljare, utan en av de finaste metroidvania-spelen somnågonsin skapats.
Jämfört med många nyare spel i genren håller sig Ori and the Will of the Wisps fortfarandekonkurrenskraftigt. Ori and the Will of the Wisps är ett visuellt fantastiskt och känslomässigt riktmetroidvania-spel som expanderar på den tighta plattformandet och hjärtliga berättandet från sin öregångare. Medan nya spel som Animal Well experimenterar med genrens gränser och DeadCells blandar roguelike-element, förblir Ori’s approach till klassisk metroidvania-design tidlös.
Slutsats
Mitt omdöme från 2020 att spelet ”levererar” och är ”en fröjd att spela” har bara förstärkts medtiden. Ori and the Will of the Wisps har inte bara bestått tidens test – det har blivit en referenspunktför vad metroidvania-genren kan åstadkomma. Båda spelen för med sig charm och hjärtesorg tillbordet med njutbar plattformande, kraftfull action och utsökt grafik.
Där jag 2020 såg en uppskalad version av det första spelet, ser jag nu en modig evolution sombanade väg för genrens framtid. Ori and the Will of the Wisps är inte bara ett av 2020:s bästa spel -det är ett tidlöst mästerverk som fortfarande sätter standarden för metroidvania-design 2025.
Betyg då: 9/10
Betyg nu: 10/10
Som chefredaktör på denna speltidning kan jag konstatera att vissa spel blir bara bättre med tiden.Ori and the Will of the Wisps är ett sådant spel – ett som kommer att fortsätta inspirera utvecklare ochglädja spelare i många år framöver.
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
