MONSTER HUNTER WILDS tar seriens fantastiska grund och bygger vidare på den medsmarta designval som gör spelupplevelsen både mer tillgänglig och mer cinematisk ännågonsin. Men det är synd att PC-versionen släpper efter så rejält.
När Capcom släppte Monster Hunter World 2018 blev det tydligt att serien hade hittat sinrätta form. Den perfekta blandningen av tillgänglighet och djup lockade både veteraner ochnybörjare till monsterjakt på högsta nivå. Nu, sju år senare, kommer Monster Hunter Wildssom en direkt efterföljare — och jag kan med glädje konstatera att detta är seriens hittillsbästa spel. Åtminstone när det fungerar som det ska.
Från första stund är det tydligt att utvecklarna har lyssnat på feedback från tidigare spel. De gråvita,sterila miljöerna från World har bytts ut mot levande, pulserande ekosystem som ändrar karaktärberoende på väder och säsong. Under den fridsamma ”Plenty”-perioden blomstrar djunglarna avliv, medan den brutala ”Inclemency”-fasen förvandlar samma områden till stormpinade ödemarkerdär desperata monster jagar i flock. Det är en briljant designidé som gör varje jakt unik.
Seikret förändrar allt
Den största förbättringen kommer dock i form av din nya följeslagare Seikret — en riddjursliknandevarelse som revolutionerar hur man rör sig i spelet. Inte längre behöver du stanna upp för attanvända föremål eller vässa vapen; hoppa bara upp på Seikret så kan du göra allt detta medan durider. Blir du knockad? Seikret springer fram och plockar upp dig innan fienden hinner slå till igen.Behöver du byta vapen mitt i striden? Inga problem, Seikret har en extra vapenhållare så du kanväxla på flygfot.
Det låter kanske som att spelet blivit för lätt, men så är inte fallet. Snarare har Capcom lyckats tabort de mest frustrerande momenten — de där gångerna när du dog för att du fastnade i en animering eller inte hann fly — utan att göra avkall på utmaningen. Monstren är fortfarande likadödliga, men nu känns deras attacker mer rättvisa.
Focus Mode är en annan välkommen nyhet som låter dig sikta mer precist på monstrens svagapunkter. Det kan låta som fusk, men i praktiken handlar det om att ge spelaren bättre verktyg föratt utföra de taktiska val som alltid varit hjärtat i Monster Hunter. Att kunna rikta in sig på specifikakroppdelar för att skapa ”wounds” som sedan kan exploateras för extra skada förvandlar varje stridtill en strategisk dans.
Cinematiska strider
Striderna i Wilds är mer spektakulära än någonsin. Tack vare den sammanhängande öppna världenflyter jakterna på ett helt annat sätt — monster flyr mellan olika biotoper, andra rovdjur blandar sig istriden och miljön blir en medspelare genom saker som stenblock du kan riva ner med dinslangbella. Under en jakt på den björnliknande Doshaguma jagade jag mitt byte genom öknen, neri grottor där jag kunde använda lysmaskar för att förblända det, och slutligen ut i ett område därrivaler kastade in det i kvicksand. Det kändes som en episk filmsekvens.
Att spelet nu har 14 olika vapentyper som alla fått rejäla uppdateringar gör att man hela tidenkänner sig sugen på att experimentera. Det nya systemet där du kan ta med två vapen på varje jaktuppmuntrar till just detta. Själv fastnade jag för kombinationen av Great Sword för kraftfullaladdade attacker och Heavy Bowgun som backup när avstånd behövdes.
Berättelsen får mer utrymme
Wilds satsar också mer på berättelse än tidigare spel i serien, och det märks tydligt redan frånbörjan. Historien om pojken Nata och hans folk, Keepers, som flytt från det mystiska ”WhiteWraith”-monstret, är faktiskt engagerande. Karaktärerna känns mer utmejslade än vanligt, särskiltdin handler Alma vars bakgrund från Guild-akademin ger insikter i seriens lore. Röstskådespeleriethar också blivit betydligt bättre.
Visst, det är fortfarande Monster Hunter, så vänta dig ingen Tolkien-nivå på storytelling. Men förförsta gången på länge känner jag faktiskt att jag bryr mig om vad som händer mellan jakterna. Decinematiska sekvenserna är välgjorda utan att kännas påklistrade.
En skugga över paradiset
Tyvärr är inte allt guld och gröna skogar. PC-versionen av Wilds är, tyvärr, en besvikelse av rang.Trots att jag kör på ett förhållandevis kraftfullt rig upplever jag konstant stuttering, märkliga pop-in-effekter och ibland rent av krascher. Spelet ser fantastiskt ut när det fungerar, men prestandan är såpass opålitlig att det förstör intrycket.
På Steam har spelet för närvarande ”blandade” recensioner, och det är lätt att förstå varför. Mångaspelare med high-end-riggar rapporterar om samma problem, och Capcoms standardsvar att”uppdatera drivrutiner och justera inställningar” känns som ett dåligt skämt. Det är synd, för dettahade kunnat vara Monster Hunter-seriens triumfatoriska PC-debut.
Konsolversionerna verkar må betydligt bättre, men även där rapporteras det om vissaprestandaproblem. Det känns som om spelet helt enkelt behöver mer tid i ugnen för att nå sin fullapotential.
En lysande framtid
Monster Hunter Wilds är trots sina tekniska bekymmer ett fantastiskt spel som tar det bästa frånWorld och bygger vidare på det med smart design och förbättrad tillgänglighet. Seikret-systemet ärgenialt, Focus Mode ger dig bättre kontroll över striderna och den levande världen med sinasäsongsväxlingar skapar en känsla av äkta äventyr.
Men det är omöjligt att blunda för PC-versionens problem. Om du har möjlighet att spela på konsolskulle jag rekommendera det, åtminstone tills Capcom får ordning på optimiseringen. För när Wildsfungerar som det ska — vilket det gör stundtals — är det det bästa Monster Hunter-spelet somnågonsin gjorts.
Fast det där om stuttering och krascher, det kan vi väl tala lite tyst om när spelet väl är fixat?
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
