KINGDOM COME: DELIVERANCE 2 tar det bästa från föregångaren och förbättrar det sombehövde fixas.
Warhorse Studios gjorde något fantastiskt med första Kingdom Come: Deliverance. Speletvar genialt och brutalt äkta på samma gång, men det hade problem – tekniska buggar,frustrerande sparmekanik och ett stridsystem som kändes mer klumpigt än utmanande. Sånär uppföljaren landade på mitt skrivbord, var jag förstås hoppfull men också skeptisk.Kunde de verkligen leverera det som ettan lovade men inte riktigt lyckades med?
Det dröjer inte länge innan jag förstår att Warhorse Studio har gjort exakt det de behövde göra.Kingdom Come: Deliverance 2 är en betydligt mer polerad upplevelse än föregångaren, medförbättrat stridssystem, bättre uppdragsdesign och inga av de tekniska problem som plågadeoriginalet. Men framför allt har de behållit allt det som gjorde första spelet så unikt – den nidkärahistoriska detaljrikedomen, det realistiska tillvägagångssättet och känslan av att verkligen leva i1400-talets Böhmen.
En mer mogen Henry, ett mer välpolerat äventyr
Spelet tar vid direkt efter slutet på första delen, där vi följer Henry av Skalitz och hans vän Sir HansCapon när de anländer till Trosky-regionen med ett viktigt meddelande. Naturligtvis går inget enligtplan, och innan man vet ordet av det är man återigen strandsatt med föga mer än skjortan påkroppen.
Det som slår mig mest är hur mycket mer raffinerat allt känns denna gång. Stridssystemet har fåtten subtil men välkommen uppdatering – istället för fem riktningar plus en stöt, använder sig speletnu av fyra riktningar där nedåt-rörelsen är stötrörelsen. Det låter som en liten förändring, men dengör hela stridsupplevelsen flytande och roligare utan att förlora komplexiteten som gjordeoriginalet så tilltalande.
Jag märker också att spelet är mer välkomnande för nybörjare samtidigt som det behåller den högataket för experter. Utvecklarna har sänkt färdighetsgolvet för att göra spelet mer tillgängligt för nyaspelare, samtidigt som de behållit den höga färdighetstaket där experter kan utföra kombon ochperfekta slag. Det betyder att även de som studsade av första spelet på grund av dess branthet kanha en chans att uppskatta uppföljaren.
En levande värld som reagerar på dina val
Världen i Kingdom Come: Deliverance 2 är dubbelt så stor som i originalet, och består av två storautforskningsbara områden. Men det är inte bara storleken som imponerar – det är hur levande alltkänns. Staden Kuttenberg är särskilt överväldigande när man först besöker den. Det känns inte somvanliga spelstäder där ”där är smeden” – det här är en riktig stad med typ sju olika smeder.
Det är dessa små detaljer som verkligen får spelet att glänsa. Om du tappar något medan du ridergenom en stad, kan du se en hemlös person bära det inom några minuter. Om du dödar någon,hittar du deras familjemedlemmar gråtande framför sina hus. Den här realismen kan säkert irriteravissa, men för mig som älskar när spel tar sina koncept på allvar, är det ren magi.
Alkemi och smedkonst – äntligen på riktigt
En av de stora nyheterna i uppföljaren är att smedkonst äntligen har implementerats som enfullfjädrad mekanism. I originalet pratades det mycket om att Henry var son till en smed, men mankunde aldrig faktiskt smida något själv. Nu kan man verkligen smida sina egna vapen ochrustningar, komplett med mini-spel där man värmer metall, hamrar på städ och doppar allt i vatten.
Alkemi-systemet har också förbättrats och är nu mer tillgängligt samtidigt som det behåller sinkomplexitet. Man måste fortfarande följa recepten noga, koka rätt länge och använda färskaingredienser för att få bästa möjliga resultat. Men processen känns mindre fulsnygg än i ettan, ochspelet ger dig bättre feedback på vad du gör fel.
Något som verkligen förbättrar den dagliga spelcykeln är att man nu kan växla mellan förbereddaoutfits med knapptryck, istället för att mödosamt byta varje enskilt plagg. Vill du växla från tung rustning till fina kläder för en kväll i Kuttenberg? Inga problem.
13 år av väntan gjorde det värt det
Efter att ha spelat i över 80 timmar (ja, jag blev helt uppslukad) kan jag säga att Kingdom Come:Deliverance 2 är det spel som originalet alltid var tänkt att vara. Det är ett mästerverk somöverträffar sin föregångare på alla sätt, med djupa, uppslukande system och stark hängivenhet tillrealism samtidigt som det förblir tillgängligt.
Visst, det är fortfarande ett spel som kräver tålamod. Du kommer att misslyckas med att låsa uppdörrar, du kommer att förlora slagsmål mot tre banditer, och du kommer att irritera dig på attbehöva äta och sova för att hålla Henry i trim. Men när allt klickar, när du smyger dig genom enfiendeläger med perfekt tajmad precision eller lyckas övertyga en vakt att låta dig passera genomren charism, då förstår man varför Kingdom Come-serien är något alldeles särskilt.
Slutsats
Kingdom Come: Deliverance 2 kommer inte att tilltala alla, men för oss som längtat efter ett RPGsom vågar ta sina mekaniker på allvar, är det här årets höjdpunkt. Det är en brutal och kolossalspelupplevelse där varje stridstillfälle kräver full uppmärksamhet, varje behov kräver hänsyn ochvarje uppdrag kräver några timmar av din tid.
Men det är också en spelupplevelse som är omöjlig att glömma. När jag äntligen sågslutkrediterrna rulla efter 85 timmar av medeltida äventyr, var jag både uttömd och djupttillfredsställd. Det här är vad RPG-genren behöver mer av – mod att vara annorlunda, tålamod attbygga verkliga system, och respekt för spelarens intelligens.
Och det där om att jag fastnade i alkemi-labbet i fyra timmar rakt och glömde huvuduppdraget?Det får vi väl hålla lite tyst om…
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
