Vilda västern-poker med charm och frustration i lika delar.
När jag första gången sätter mig vid pokerbordet i den dammiga småstaden San Saba, känner jag mig genast hemma. Pianot klingar i bakgrunden, cowboyhattar wippar på huvudena runt bordet och Lara Croft har bytts ut mot en namnlös drifter med drömmar om att bli Texasguvernör. Governor of Poker är ett spel som vet exakt vad det vill vara: en nostalgisk western-fantasma för alla som någonsin drömt om att vinna Texas med bara ett kortlek och en djärv bluff.
Premissen är lika enkel som genial. I ett Texas där poker håller på att förbjudas, är min enda chans att bevisa kortspelens värde genom att vinna alla pokerturnering och köpa upp hela delstaten, stad för stad. Det låter kanske banalt, men när jag äntligen lyckas köpa mitt första hus i San Saba och ser hur min ryktbarhet växer, förstår jag varför detta koncept blev så populärt.
Grafiken må vara enkel och knagglig, men den har en charm som påminner om gamla flash-spel från tidigt 2000-tal. Karaktärerna ser ut som träfigurer från en leksaksbutik och animationerna är stela som pinnar, men det är faktiskt en del av tjusningen. Det här är inte Rockstars Red Dead Redemption vi talar om, utan snarare en digital motsvarighet till en gammal bordsspelsklassiker.
Riggat? Eller bara taskigt designat?
Men snart börjar problemen visa sig. Efter några timmar märker jag mönster som får mig att höja ögonbrynen. AI:n verkar ha en märklig tendens att få precis de kort den behöver för att slå mina händer. När jag har flush, får motståndaren kåk. När jag har par, får hen straight. Efter att ha blivit utspelad av en 2-7 offsuit som på mystiskt vis förvandlas till en vinnande hand för femte gången på en timme, börjar jag undra om detta verkligen är poker eller bara ett avancerat hasardspel.
Värre än de misstänkt riggade korten är AI:ns totala brist på logik. Motståndarna verkar inte förstå konceptet pot odds eller positionsspel. De går all-in med skräpkort bara för att sedan magiskt vinna på river. Det är som att spela poker mot en grupp berusade robots som har fått lära sig spelet genom att titta på James Bond-filmer.
Mest frustrerande är att spelet inte verkar förstå sitt eget regelverk. Ibland försvinner mina pengar utan förklaring, och en gång lyckades jag på något sätt förlora mot en lägre färg än min egen. Bug eller feature? Svårt att säga när utvecklarna verkar ha varit lika förvirrade över pokerreglerna som en turistgrupp i Las Vegas.
Varför fortsätter jag ändå spela?
Trots alla frustrationer finns det något oemotståndligt beroendeframkallande med Governor of Poker. Kanske är det nostalgin, eller så är det den enkla tillfredsställelsen av att låsa upp nästa stad och köpa fler fastigheter. Spelet har samma ”bara en till”-känsla som gamla arkadspel, och innan jag vet ordet av har jag suttit och spelat i tre timmar.
Det hjälper inte att spelet är extremt enkelt att lära sig men omöjligt att bemästra, mest för att reglerna verkar ändras beroende på AI:ns humör. Men när allt faktiskt fungerar som det ska, och jag lyckas vinna en turnering genom skicklig bluffning snarare än tur, känner jag mig som Clint Eastwood i The Good, the Bad and the Ugly.
Ljuddesignen förtjänar också beröm. Den repetitiva pianojazzen borde vara irriterande efter första timmen, men istället blir den hypnotisk på samma sätt som casinoljud. Dialogen däremot låter som om den inspelats av holländare som låtsas vara amerikaner från 1800-talet, vilket är både charmigt och pinsamt samtidigt.
En buggig klassiker
Governor of Poker är som en gammal bil – full av problem och konstigheter, men med en personlighet som moderne spel saknar. Det är inte det bästa pokerspelet på marknaden, inte det snyggaste eller mest realistiska. Men det är definitivt det mest karismatiska.
Spelet visar sitt ålder på alla möjliga sätt. Freezing, krascher och märkliga buggar där spelare fastnar i stolar eller försvinner mitt i händer. Men mellan alla dessa tekniska problem finns det genuina ögonblick av spelglädje som påminner om varför vi började spela dataspel från första början.
Om du söker realistisk poker-simulation eller professionell AI, titta någon annanstans. Men om du vill återuppleva känslan av tidiga 2000-talets flash-spel, komplett med alla deras charmerande brister och oväntade beroendeframkallande kvaliteter, då är Governor of Poker fortfarande värt ett försök.
Fast det där om att AI:n fuskar kan vi väl tala lite tyst om?
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
