Sandfall Interactive har skapat det här årets största överraskning. Clair Obscur: Expedition 33är inte bara bästa debutspelet jag spelat på åratal – det är en av de bästa JRPG:erna somgjorts.
När jag först såg trailers för Clair Obscur: Expedition 33 var jag försiktigt nyfiken. En franskindie-studio som skulle ta sig an den klassiska JRPG-formeln? Det lät som ett recept förkatastrof. Men herre gud vad fel jag hade! Efter 30 timmar med Gustave och hans besättningkan jag bara slå fast: Sandfall Interactive har levererat årets största överraskning.
Det dröjer inte många minuter innan det står klart att detta är något alldeles speciellt. Redan iöppningssekvensen i staden Lumière förstår man att utvecklarna inte har för avsikt att ta någragenvägar. Det dystopiska konceptet är enkelt men briljant: varje år vaknar Målerskan och målar etttal på sitt monument, och alla människor i den åldern försvinner i rök. I år står det 33, vilket betyderatt Gustave och hans kamrater har exakt ett år kvar att leva.
Perfekt kombination av gammalt och nytt
Det som gör Clair Obscur så fantastiskt är hur det lyckas kombinera klassisk turbaserad strid medrealtidselement på ett sätt som känns helt naturligt. Istället för att bara välja ”Attack” och titta påmedan animationer spelas upp, måste du aktivt parera, ducka och kontra fiendens attacker. Lyckasdu dra av en perfekt parera belönas du med extra AP-poäng och möjlighet till kraftfullamotattacker.
Det här systemet fungerar så bra att det får andra turbaserade RPG:er att kännas tröga ochutdaterade. Varje strid är som en dans där timing och reaktionsförmåga är lika viktiga somstrategisk planering. Att slåss mot de gigantiska bossarna är inte bara en fråga om att ha rätt stats -du måste också lära dig deras attackmönster och reagera i precis rätt ögonblick.
Karaktärssystemet är också genomtänkt utan att vara överdrivet komplext. Gustave bygger uppOvercharge-staplar för att släppa lös förödande attacker, medan Maelle kan växla mellan olikastridshållningar som ger olika bonusar. Varje gruppmedlem känns unik och bidrar med sin egenspeciella mekanism som inte bara ser cool ut, utan också påverkar hur du spelar.
En värld som andas konst
Grafiskt är detta helt enkelt fantastiskt. Den Belle Époque-inspirerade konstilen är både vacker ochoroväckande, med en färgpalett som växlar mellan mörka, dystra områden och strålande,soldränkta landskap. Miljöerna känns som levande tavlor, vilket passar perfekt med spelets temakring målning och konst.
Ljussättningen förtjänar särskilt beröm. Utvecklarna har verkligen förstått konceptet ”clair-obscur” -kontrasten mellan ljus och mörker skapar en dramatisk atmosfär som genomsyrar hela spelet.Ibland kan det visserligen bli lite väl extremt, så att det blir svårt att se vad som händer, men det ärett litet pris att betala för denna visuella fest.
Ljuddesignen är lika imponerande. Den franska orkestermusiken är både hjärtskärande och vacker,med ackordeon och piano som skapar en melankolisk stämning som passar spelets teman perfekt.Röstskådespeleriet är förstklassigt – Charlie Cox som Gustave och Jennifer English som Maellelevererar prestationer som får en att bry sig om karaktärerna från första stund.
Berättelse som går rakt in i hjärtat
Det är just karaktärerna som gör Clair Obscur till något mer än bara ett snyggt spel med brastridssystem. Storyn handlar om döden, förlust och vad som gör livet värt att leva när man vet attslutet närmar sig. Utan att spoila för mycket kan jag säga att det här är en av de mest emotionellaberättelser jag upplevt i ett spel på länge.
Premissen med Målerskan låter kanske simpel, men utvecklarna använder den för att utforska djupafilosofiska frågor om mening, kärlek och uppoffring. Varje gruppmedlem har sina egna skäl för att gå med på den här sista expeditionen, och deras relationer utvecklas på ett naturligt sätt genomhela äventyret.
Tempot är också perfekt. Där många JRPG:er börjar långsamt och tar timmar att komma igång,kastar Clair Obscur dig direkt in i handlingen. På 25-30 timmar hinner man uppleva en komplettberättelse utan att något känns påklistat eller utdraget.
Små brister som inte spelar roll
Om jag ska hitta något att klaga på är det att vissa av karaktärernas unika mekanismer kan kännaslite förvirrande i början. Det tar tid att lära sig hur alla olika system fungerar tillsammans, och iblandönskar man att spelet hade varit ännu tydligare med sina förklaringar.
Grafiken, även om den är vacker, har inte fått samma ”Anniversary”-behandling som vissa andramoderna versioner av klassiska spel. Men ärligt talat spelar det ingen roll när designen är såtilltalande och stämningsfull.
Det enda som verkligen stör mig är att jag önskar att det fanns mer. När eftertexterna rullade villejag inte att äventyret skulle ta slut. Jag ville stanna kvar i den här världen, träffa fler karaktärer ochutforska varje vrå av kontinenten.
Genialiskt på alla plan
Clair Obscur: Expedition 33 är den typ av spel som påminner en om varför man började speladataspel från första början. Det är kreativt, vackert, känslomässigt engagerande och har ettstridssystem som känns banbrytande. Sandfall Interactive har lyckats med det som många storastudior misslyckas med – att skapa något som är både nostalgiskt bekant och helt nytt.
Efter att ha avslutat spelet kan jag bara konstatera: det här är inte bara bästa JRPG:en på flera år, detär också ett av de bästa spelen jag någonsin spelat. Om du bara spelar ett spel i år, låt det vara dethär.
Fast det där om att jag grät under slutstriden mot Målerskan kan vi väl hålla lite tyst om?
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
