När Bleeding Edge släpptes i mars 2020 var det ett spel som kom vid ett märkligt tillfälle. Mitt i englobal pandemi lanserade Ninja Theory sitt första försök att skapa ett multiplayer-fokuserat spel,och resultatet var… komplicerat. Idag, fem år senare, vet vi exakt vad som hände med dettacyberpunk-inspirerade team-brawler spel.
Historisk kontext: Bleeding Edge utvecklades av Ninja Theory och publicerades av Xbox GameStudios. Spelet släpptes den 24 mars 2020 för Windows och Xbox One, men fick blandaderecensioner från kritiker. Den 28 januari 2021 avslutade Ninja Theory utvecklingen av BleedingEdge.
Den ursprungliga recensionen (2020)
Bleeding Edge är lagom punkigt, lagom underhållande, och lagom bra. Men är det bra nog?
Jag har svårt att begripa varför Bleeding Edge existerar. Förvisso är det logiskt attMicrosoft sätter en av sina mest begåvade studior på att göra ett multiplayer-spel som skalocka folk till Xbox Game Pass. Studion i fråga skapar då ett spel som inspirerats av andraframgångsrika konkurrenter och resultatet blir klart godkänt.Ändå fattar jag inte riktigt. Främst för att Bleeding Edge kommer till oss från Ninja Theory somfram tills nu specialiserat sig på narrativa singleplayer-äventyr. Ni vet, spel som Enslaved: Odysseyto the West och mästerverket Hellblade: Senua’s Sacrifice. Vad de aldrig tidigare gjort är ettkaotiskt multiplayer-spel med glättig estetik. Det märks – på både gott och ont.
Att de sneglat på både Overwatch och Borderlands är glasklart, men Bleeding Edge påminner migändå mest om det numera superbortglömda
Battleborn. Kanske för att det var en skickligtutvecklad ”hero shooter” med färgstarka karaktärer som saknade fingertoppskänslan som gjordeBlizzards spel till en succé.Just karaktärsgalleriet är Bleeding Edges starkaste punkt. Här finns en gammal tant medmekaniska ben, en voodoo-praktiserande robot-orm, och en irriterande esportare i svävande gamingstol. Samtliga har givetvis unika vapen och förmågor, och självklart sorteras de i olikaklasser som tanks och helare. Tanken är att alla fyra karaktärer i laget ska kompletterandevarandra, då teamwork är livsviktigt. Ett lag som inte håller ihop förlorar.
När man hamnar i ett lag som är med på noterna, som koordinerar, och som har varandrasryggar är Bleeding Edge också som mest belönande. Om ditt lag däremot inte organiserar ochlätt splittras blir matchen istället en lång, utdragen förnedring. Trist nog har mina upplevelserfrämst lutat mot det senare.Det är förvisso lättare sagt än gjort då matcherna snabbt blir väldigt grötiga. Sin vana trogen harNinja Theory satsat på ett mer melee-fokuserat stridssystem där det är viktigare att manövrerasin karaktär än att sikta rätt. Om man kan bemästra dodgen och lär sig varje karaktärs unikarörelseschema finns det absolut djup här, men i praktiken urartar nästan varje match i tumult.
Trots den anarkiska stilen spelar Bleeding Edge med säkra kort och erbjuder få anledningar attfortsätta spela. Med endast två spellägen och tråkiga belöningar när man levlar upp kan man sedet mesta spelet erbjuder på några timmar utan incitament med att återvända.Det är helt enkelt rätt generiskt. Ninja Theory har tittat på vad dess konkurrenter gjort ochimiterat det med sin sedvanliga kompetens. Bleeding Edgesaknar det unika hjärtat och hjärnansom lyft deras tidigare spel. Jag skulle jämföra det med att anställa Vivienne Westwood för att syett vanligt par strumpor. Visst, du får ett bra par strumpor, men det är ändå bara ett parstrumpor.”
Perspektivet från 2025
Från dagens perspektiv framstår Bleeding Edge som ett av de mest profetiska exemplen på hur svårtdet är att etablera sig i multiplayer-genren. Spelet har idag endast 1 samtidig spelare online, vilketär 90% lägre än dess tidigare toppnotering på 10 aktiva spelare från april 2024. Det är siffror somberättar en brutal historia om hur snabbt multiplayer-spel kan försvinna.
Varför dog spelet? Den ursprungliga recensionen pekade på flera kritiska problem som visade sigvara dödliga: generiskt spelande, bristande innehåll och svårigheter att hitta sin egen identitet.
Redan i maj 2020 visade Steam Charts att spelet bara hade ett genomsnitt på 104 samtidiga spelareunder 30 dagar. Spelets öde var praktiskt taget beseglat inom två månader efter lanseringen.
Varför är detta viktigt att minnas? Bleeding Edge representerar en era då alla större spelbolagförsökte skapa ”nästa Overwatch” utan att förstå vad som gjorde Blizzards spel så framgångsrikt.Resultatet blev en rad liknande spel som Battleborn, Paragon, och just Bleeding Edge alla teknisktkompetenta men utan det speciella som krävs för att överleva i multiplayer-djungeln.
Ninja Theory gjorde rätt i att återvända till vad de kunde bäst. Studion meddelade att de skullefokusera på nya projekt som Senua’s Saga, Project Mara och The Insight Project. Hellblade II:Senua’s Saga som släpptes 2024 visade att studion hade hittat tillbaka till sin kreativa styrka.
Slutsats: Bleeding Edge blev exakt vad den ursprungliga recensionen förutspådde – ett kompetentmen glömskt spel som saknade den särskilda gnistan som krävs för att överleva. Idag fungerar detsom en påminnelse om att även de mest begåvade utvecklarna kan misslyckas när de lämnar sincomfort zone för att jaga trender istället för att skapa något unikt.
Historien om Bleeding Edge är inte bara historien om ett misslyckat spel – det är historien om en helera av spelutveckling som nu känns som en avlägsen dröm.
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
