Blacksad: Under the Skin – Recension

Blacksad Under the Skin

När Blacksad: Under the Skin lanserades 2019 var det ett spel som lovade mycket men levereradeojämnt. Idag, från 2025 års perspektiv, framstår det som något av en föregångare till den modernavågen av noir-detektivspel som skulle komma att definiera genren.

Den ursprungliga recensionen (2019)

Blacksad: Under the Skin bjuder på ett engagerande detektivmysterium, tät noir-atmosfär ochmassor med hårdkokta buggar.

Hur hade världen sett ut om den befolkats av antropomorfiska djur? Enligt deckaräventyretBlacksad: Under the Skin så hade det varit ungefär likadant. Fullt med korruption, intolerans, våldoch förtryck. Spelet handlar förvisso om en svart katt, så det är kanske naturligt att han har ensabla otur.

I Pendulo Studios nya äventyr ikläder du dig rollen som den tituläre detektiven, tillika katten,John Blacksad. Studion är förmodligen mest kända för Runaway-spelen, som i ärlighetens namninte var speciellt bra. Deras senaste äventyr, Yesterday och Yesterday Origins var knappastperfekta, men lite mer intressanta med mer fokus på mörker och mindre på sopig komik.

Blacksad är deras mest hårdkokta spel hittills. Det är en klassisk noir-berättelse där alla ärmisstänkta, oskyldiga far hemskt illa och godhet straffas av ett korrupt samhälle. Spelet baseraspå seriefiguren med samma namn, och det är ganska troget förlagan. Ett centralt tema är tillexempel rasism. Färgen på djurens päls är orsak till segregation och våld. Det är ett grepp sompåminner om hur Art Spiegelman använde djur för att skildra förintelsen i den mästerliga Maus –där judarna var möss och nazisterna var katter.

Handlingen kretsar kring vad som verkar vara ett självmord. En boxningstränare hänger sig, ochen av hans boxare försvinner spårlöst. Ur detta vecklar sig ett intrikat mysterium för dig att nystai.

Blacksad är en sympatisk huvudperson. Hård när det behövs, men mjuk mot de mjuka. Beroendelite på vilka dialogval du gör, förstås. Det här är ett spel i samma anda som Telltales spel, om än med lite mer interaktivitet än så. Framför allt får du dra slutsatser baserade på ledtrådar du hittat.

Quicktime-sekvenserna är också mer oförlåtande, på gott och ont. Mest ont, tyvärr. Om dumisslyckas med ett knapptryck kan du tvingas se om en ganska lång sekvens och höra sammadialoger igen – utan möjlighet att trycka bort dem. I vissa fall är det också lite otydligt exakt närspelet vill att du ska trycka på knappen, vilket gör det ännu mer frustrerande. Särskilt en sekvensdär du försöker ta foton i smyg höll på att driva mig till vansinne. Att kontrollerna är tröga ochklumpiga i största allmänhet gör inte saken bättre.

Lägg till detta ett rikt smörgåsbord av buggar, och du får ett spel som aktivt lägger krokben förspelaren istället för att låta oss insupa atmosfären och intrigen ifred. Det är synd, för Blacksad ärett engagerande äventyr. Bristen på puts sänker inte spelet totalt, men det får mig att resa raggoch väsa lite för ofta. Ändå klart värt en titt för den som inte kan få nog av skönt jazziga noir-mysterier.

Dagens perspektiv (2025)

Från tidperspektiv har Blacksad visat sig vara viktigare än vi först trodde. Medan de tekniskaproblemen kvarstod vid lansering, har spelet utvecklat något av ett kultfölje bland noir-entusiaster.Det som verkade vara ett misslyckat försök att återuppliva äventyrsspel visade sig faktiskt vara entidig försmak av det som skulle komma.

Genren har exploderat sedan 2019. Disco Elysium (2019) revolutionerade detektivspel med sinpsykologiska djup och politiska komplexitet. Paradise Killer (2020) visade att konstiga, surrealistiskanoir-mysterier kunde fungera. Plötsligt framstod Blacksads antropomorfiska djur-noir inte längresom udda – det var tidigt ute i en trend som skulle definiera indie-spelens kommande år.

Vad som då kändes klumpigt och frustrerande – de tröga kontrollerna, de oförlåtande QTE-sekvenserna – framstår nu som charmigt gammaldags. I en tid där de flesta detektivspel harblivit hyperslätpolerade upplevelser, har Blacksads råa kanter fått en nostalgisk kvalitet. Detpåminner om klassiska äventyrsspel från 90-talet, fast med modernare berättande.

Atmosfären som vi berömde 2019 har blivit spelet största styrka över tid. Medan teknikenåldrats, har det jazziga soundtracket och den unika 1950-tals noir-estetiken blivit mer uppskattad.Spelet kom ut på PlayStation 5 och Xbox Series X/S 2024, vilket visar att det fortfarande finnsintresse för John Blacksads äventyr.

Pendulo Studios har faktiskt gjort något speciellt med sitt antropomorfiska tillvägagångssätt. Detsom först verkade som en gimmick har visat sig ha riktig substans – rasismen och samhällskritikenträffar hårdare genom djurmetaforerna än vad traditionell noir ofta gör.

Slutsatsen? Blacksad: Under the Skin var ett spel före sin tid. I 2019 års spelvärld kändes det somett konstigt experiment från en studio som inte riktigt visste vad den gjorde. I 2025 ser vi det somen av de tidiga byggstenarna i modern noir-gaming – opretentiöst, atmosfärsrikt och med hjärtatpå rätt plats, även om exekveringen hackade.

För den som aldrig spelade det när det kom ut är det nu värt att återvända till. Inte för att det blevbättre, utan för att vi blev bättre på att förstå vad det försökte göra.