I oktober 2018, när Assassin’s Creed Odyssey släpptes, såg vi det som seriens vändpunkt mot ettmer fullfjädrat rollspel. Spelet presenterade sig som en triumf: större, bättre och mer ambitiöst ännågonsin. Idag, nästan sju år senare, har tiden visat att Odyssey faktiskt var höjdpunkten i denmoderna Assassin’s Creed-eran – ett spel som efterföljarna Valhalla och Mirage aldrig riktigt lyckatsöverträffa.
Den ursprungliga recensionen (2018)
I storslagna Assassin’s Creed Odyssey faller både gamla och nya idéer på plats. Serien har aldrigvarit större, och har sällan varit bättre.
Assassin’s Creed Odyssey är inte en resa, utan tre. Det är dels en en grekisk tragedi meddramatiska vändpunkter och en trasig familj i navet. Det är jakten på en uråldrig kult kors ochtvärs över den antika övärlden. Och det är overkliga konspirationer, en häxbrygd av sci-fi ochmytologiska monster.
På ytan är det med andra ord en vanlig dag på Assassin’s Creed-jobbet, i ett krig som pågått imer än två tusen år, där vi lekt sjörövare, renässanscharmörer, revolutionärer och frihetskämpar.Fjolårets Origins markerade dock på flera plan en vändpunkt. Man saktade ner releasetempot,man vred klockan tillbaka snarare än att fortsätta framåt från industrialismens London, menframför allt började Assassin’s Creed på allvar förvandlas från ett actionäventyr till ett rollspel.
I Odyssey faller mycket av det som var skakigt i Origins på plats. Saker som redan var bra dras tillnya, oanade spetsar. Nya idéer briljerar. Helheten förför. Eller kort sagt: ”Eureka!”
[…]
Detta är dock en piss i Egeiska havet ställt bredvid den enorma helhet som är Assassin’s CreedOdyssey. Om du vill (jo, du vill) kan du tillbringa mer än hundra timmar i den grekiska övärlden, seglandes över stormande hav, dykandes i overkliga ruiner från ”those who came before”,galopperandes genom prunkande dalgångar med klassiska akropoler som fond.
Tidens prov – Odyssey som kvardröjande mästerverk
Sju år efter lanseringen står det klart att vår entusiasm för Odyssey var berättigad. Där vi såg ettspel som ”på allvar förvandlas från ett actionäventyr till ett rollspel”, har tiden visat att Odysseyfaktiskt nådde den perfekta balansen mellan seriens rötter och dess RPG-ambitioner.
Varför Odyssey fortfarande regerar
Det antika Grekland som Ubisoft Quebec skapade har visat sig vara tidlöst. Spelets visuella skildringav det antika Grekland har inte förändrats alla dessa år senare, och spelet lyser starkast iutforskarläge. Till skillnad från efterföljarna som kämpade med tekniska problem och designbeslut,har Odyssey åldrats som ett gott vin.
Efterföljarna som inte levererade
Valhalla, som släpptes 2020, skulle bygga vidare på Odysseys framgångar men hamnade istället i enidentitetskris. Grafiken var faktiskt en nedgradering jämfört med Odyssey och såg mer ut som etttidigt PlayStation 4-spel. Där Odyssey lyckades balansera mytologi med en personlig berättelse,blev Valhalla för stort och för mytkänsligt. Sekvelen blev mer bisarr och betoningen på kul gjordespelet inte så kul.
Mirage, som släpptes 2023, försökte återvända till seriens rötter men missade det som gjordeOdyssey speciellt. Mirage tar en mer fokuserad approach med primärt fokus på staden Bagdad,vilket trots att det är uppdelat i fyra distrikt fortfarande är en mycket mindre miljö än OdysseysGrekland.
Odysseys bestående arv
Idag, 2025, är Odyssey fortfarande det spel som fans återvänder till. Det kan argumenteras att detinte är ett sant Assassin’s Creed-spel, men det utforskar historia på samma sätt som franchisen typiskt gör. Dess 140-timmars spelupplevelse känns inte som utfyllnad utan som en rik värld värdatt utforska.
Teknisk mognad
På moderna konsoler har Odyssey fått nytt liv. Konsolspelare som upplevde Assassin’s CreedOdyssey första gången i 30 FPS på förra generationens konsoler kommer att dra nytta av attåtervända till det antika Grekland 2025, då Ubisoft lade till 60 FPS-uppdatering för PlayStation 5 ochXbox Series X/S.
Slutsats
Där vi 2018 såg Odyssey som en spännande evolution av serien, ser vi det idag som en höjdpunktsom aldrig riktigt överträffats. Kassandra och Alexios resa genom det antika Grekland förblir en avde mest ambitiösa och lyckade satsningarna i Assassin’s Creed-seriens historia. Odyssey visade attserien kunde växa utan att förlora sin själ – en lektion som dess efterföljare tyvärr inte lyckades lärasig.
Som spelrecensent på pcgamer.se brinner han för att utforska allt från storslagna AAA titlar till små nyskapande indiespel. Hans texter kännetecknas av noggranna analyser, en nördig blick för detaljer och en vilja att förklara spelens styrkor och svagheter på ett sätt som gör dem tillgängliga för både erfarna spelare och nybörjare.
För honom är spel mer än bara underhållning, de är en kulturform värd att diskutera, kritisera och hylla. Genom sina recensioner och artiklar vill han inte bara vägleda läsarna till nya upplevelser, utan också inspirera till en djupare förståelse av spelens roll i vår samtid.
