Curse of the Dead Gods – Recension

I Curse of the Dead Gods blir man hela tiden förbannad, men sällan arg, i ett sällsynt polerat och tajt actionspel.

Indiana Jones hade det aldrig så här jobbigt. Jag har varit fast i det här templet i…jag vet inte ens hur länge. Varje nytt rum riskerar att föra med sig nya, otrevliga överraskningar. Nyss började min fackla sprida mörker istället för ljus, varpå ett stort stenmonster drämde en enorm hammare i skallen på mig. Jag dog, så klart. Men skam den som ger sig. Lite döden har ingen dött av.

I Curse of the Dead Gods är de där titulära förbannelserna inte bara ett vagt hot, utan en väldigt konkret realitet. I takt med att du kämpar dig genom rum efter rum i det monsterfyllda templet, så drar du på dig förbannelser av allsköns slag. Det kan handla om allt från att göra mörkret extra farligt, till att göra så att det ack så viktiga guldet försvinner om du inte plockar upp det snabbt nog. Om du drar på dig för många förbannelser så kommer din hälsa att börja dräneras, tills du faller ihop dör.

Det hela är ett väldigt elegant och välbalanserat system, där du hela tiden måste väga fördelar och nackdelar mot varandra. Uppgraderingar och nya vapen är nödvändiga, men de kostar pengar. Om du inte har några pengar så kan du betala med blod – men det ökar förbannelsemätaren, så om du gör det för ofta så kommer du oundvikligen att dö. Mätaren ökar nämligen automatiskt för varje rum du klarar, och vissa fienders attacker fyller också på den. I vissa rum kan du hela dig, men även det fyller upp den för förbannade mätaren. Det hela blir en riktigt svettig och tajt balansgång mellan att hålla sig vid liv och att inte blir allt för fördömd för tidigt.

Läs också: Vi får äntligen en Diablo 2-remaster

I korthet

Vad är det?

Ett förbannat utmanande och roligt roguelite-spel.

Utvecklare

Passtech Games

Utgivare

Focus Home Interactive

Webb

focus-home.com/en-us/games/curse-of-the-dead-gods

Cirkapris

200kr

PEGI

16

Testas på

Intel Core i5 7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

Hades

Pisk och smisk

Vapnen kommer i tre valörer. Standardvapnen kan du veva med hur mycket som helst, men de gör inte så mycket skada. De sekundära vapnen kan vara allt från dolkar till pistoler och mina favoriter – piskorna. Sist men inte minst har vi de tunga och ack så viktiga tvåhandsvapnen. Det kostar uthållighetspoäng att svinga sekundära och tunga vapen, dock. Ett dödande slag ger ett eller två poäng tillbaka dock, så det går att få upp ett fantastiskt flöde av kombinationsattacker där du röjer igenom motståndet i ett rum på några sekunder.

Allt som oftast går det dock inte riktigt som planerat, dock. Fienderna är nämligen fullt kapabla att dela ut gott med smisk som svar på ditt pisk. Att hoppa ur vägen kostar även det uthållighetspoäng, så om du anfaller för frenetiskt så öppnar du upp dig för att få ordentligt med pyngel. Du kan också parera, men det kräver timing som kan vara svår att pricka in i stridens hetta. Med andra ord kan man inte bara kötta på. Även striderna är polerade och välbalanserade och kräver lite snabbt, taktiskt tänkande. Curse of the Dead Gods är utmanande, och drar sig inte dör att ge spelaren en hel del stryk, men det ger dig också alltid en anledning att resa dig och försöka igen. Det är förbannat kul, helt enkelt.

Läs också: Little Nightmares 2 – Recensionen